{"id":105,"date":"2011-12-10T21:30:16","date_gmt":"2011-12-10T12:00:16","guid":{"rendered":"http:\/\/resebloggen.gunzel.se\/?p=105"},"modified":"2011-12-15T07:40:46","modified_gmt":"2011-12-14T22:10:46","slug":"dag-13-en-okenstad","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/?p=105","title":{"rendered":"Dag 13; En \u00f6kenstad"},"content":{"rendered":"

Det var m\u00f6rkt n\u00e4r jag vaknade. <\/strong>Inte s\u00e5 konstigt egentligen. Vi bor i underjorden. Alla tillsammans i en stor sovsal, inga d\u00f6rrar mellan rummen men sk\u00f6na s\u00e4ngar. Hemma kan jag inte p\u00e5minna mig att jag n\u00e5gonsin somnat n\u00e4r jag ligger p\u00e5 rygg. H\u00e4r h\u00e4nder det hela tiden. Klockan hade precis slagit sju och n\u00e5gra ur g\u00e4nget skulle ut och springa. Jag var inte en av dem men jag gick \u00e4nd\u00e5 upp. V\u00e4l uppe var det ljus och lagom varmt. Jag ordnade lite med bloggen innan jag gick in p\u00e5 frukosten. Vi k\u00f6pte frukost ig\u00e5r som ska r\u00e4cka till b\u00e5da n\u00e4tterna h\u00e4r. N\u00e4r vi \u00e4r i st\u00f6rre st\u00e4der, som nu, f\u00e5r vi ordna med mat sj\u00e4lva. Jag har hittat en ost som jag gillar. Coon heter den och det \u00e4r den godaste osten i landet, iallafall om man ska tro det som st\u00e5r p\u00e5 f\u00f6rpackningen. <\/p>\n

Efter frukost satte vi av mot Old Timers Mine. En gammal gruva som nu blivit museum. N\u00e5gonstans h\u00e4r b\u00f6rjades jag p\u00e5 riktigt f\u00f6rst\u00e5 hur mycket av staden som bygger p\u00e5 gruvdrift. Utst\u00e4llningsgruvan var fr\u00e5n tidigt 1900, strax efter att de hittat opaler. Det \u00e4r n\u00e4mligen opaler som alla letar. 1915 hittades den f\u00f6rsta och sedan dess har staden byggts helt, som jag f\u00f6rst\u00e5r det, p\u00e5 gruvdrift och s\u00f6kandet efter opaler. Vissa har blivit rika, andra har det g\u00e5tt s\u00e4mre f\u00f6r. Idag \u00e4r m\u00e5nga kvadratmil runt Coober Pedy uppl\u00e5ten till gruvdrift. \u00c4n s\u00e5 l\u00e4nga har man bara brutit p\u00e5 fyra procent av den mark som \u00e4r till\u00e5ten men det \u00e4r m\u00e5nga h\u00e5l. H\u00e4r f\u00e5r inga storf\u00f6retag vara, det \u00e4r den lilla m\u00e4nniskan som driver allt. N\u00e4r du v\u00e4l f\u00e5tt din licens att gr\u00e4va och betalt avgiften \u00e4r det bara att g\u00e5 ut och b\u00f6rja. Muta in en bit mark, cirka 50×50 meter och gr\u00e4v tills du antigen tr\u00f6ttnar och g\u00e5r vidare eller hittar \u00e4delsten och blir rik. N\u00e5gon annan \u00e4r d\u00e5 v\u00e4lkommen till din \u00f6vergivna inmutning f\u00f6r att s\u00f6ka lyckan. Opal hittas p\u00e5 Max 30 meters djup och det \u00e4r s\u00e5 l\u00e5ngt man gr\u00e4ver. <\/p>\n

Utst\u00e4llningsgruvan var en ganska sk\u00f6n inblick i hur gruvdriften fungerade och hur Coober Pedy hade vuxit fram. F\u00f6rutom gruvan fanns en utst\u00e4llning med grejer fr\u00e5n f\u00f6rr. Bland annat den filmproduktion som anv\u00e4ndes p\u00e5 utomhusbiografen. Tv kunde man inte se i stan f\u00f6rr\u00e4n 1980. Vi kikade \u00e4ven in i ett s\u00e5 kallat Dugout. Det \u00e4r en lokal eller bostad som \u00e4r i berget. Man har helt enkelt gr\u00e4vt sig in i sandstenen i de kullar som finns i omr\u00e5det. Anledningen \u00e4r klimatet. Temperaturer p\u00e5 dagen uppg\u00e5r ofta till 45-50 grader. Toppar p\u00e5 55-60 \u00e4r inte ovanligt. Samtidigt kan natten bjuda p\u00e5 en temperatur p\u00e5 fem grader. Att bo i berget hj\u00e4lper till att h\u00e5lla inomhustemperauren p\u00e5 en niv\u00e5 kring 22-27, vilket ses som acceptabelt. 60 procent av inv\u00e5narna bor under mark i Dugouts. <\/p>\n

N\u00e4r vi var klara med gruvan hittade vi upp p\u00e5 en liten kulle. D\u00e4rifr\u00e5n s\u00e5g man \u00f6ver hela staden och en bra bit \u00f6ver de v\u00e4ldiga opalf\u00e4lten. Coober Pedy \u00e4r inte en speciellt snygg stad. Lycks\u00f6kare fr\u00e5n hela v\u00e4rlden har flyttat till staden som lever av en enda anledning – opalen. Husen ser ut som hopplock och pl\u00e5tstaket \u00e4r det som g\u00e4ller. H\u00e4r och var ligger det stora tomter fulla med skrot, bilar, lastbilar, pl\u00e5t som bara ligger. S\u00e4kerligen med motiveringen ”Kan vara bra att ha”. Uppe p\u00e5 kullen tr\u00e4ffade vi p\u00e5 en allkonstn\u00e4r fr\u00e5n Hong Kong. Han hade en gruva, naturligtvis, och s\u00e5lde opaler fr\u00e5n den. Han s\u00e5lde \u00e4ven sm\u00e5sten och n\u00e5gon vulkanliknande skapelse gjord av armeringsj\u00e4rn och lera. Jag k\u00f6pte inget. <\/p>\n

Lunchen lagades sj\u00e4lv eftersom det blir billigare \u00e4n att \u00e4r ute. Det bj\u00f6ds p\u00e5 makaroner i s\u00e5s och br\u00f6d till detta. Jag var \u00e4ven in och k\u00f6pte vitaminbrus. Tyv\u00e4rr har maten inte inneh\u00e5llit sallad alls. Trist f\u00f6r mig som gillar detta, f\u00f6r att inte r\u00e5ka i n\u00e5gon brist har jag nu fyllt p\u00e5 f\u00f6rr\u00e5den p\u00e5 artificiell v\u00e4g. Efter lunch av det direkt iv\u00e4g p\u00e5 en guidad tur som skulle ta resten av eftermiddagen. Vi satte oss i en minibuss och \u00e5kte iv\u00e4g. Vi \u00e5kte till en kyrka, ocks\u00e5 byggd i berget. Vidare genom staden d\u00e4r v\u00e5r guide ber\u00e4ttade mer km tillkomst och utveckling. Vi \u00e5kte till opalf\u00e4lten d\u00e4r han visade oss en del av de faror som finns p\u00e5 f\u00e4lten. Det finns l\u00e5gt r\u00e4knat tv\u00e5 miljoner schakt som \u00e4r \u00f6ppna fr\u00e5n ytan. M\u00e5nga ligger dolda. Skyltarna duggar t\u00e4tt med varningar om att inte g\u00e5 bakl\u00e4nges eller springa eftersom man kan ramla ner i ett schakt 30 meter. Det \u00e4r enormt mycket utgr\u00e4vt. Alla h\u00e5l renderar i en h\u00f6g med grus. Sedan finns metoden att med en schaktmaskin gr\u00e4va sig ner fr\u00e5n ytan och helt enkelt pl\u00f6ja bort allt som i en enorm sandl\u00e5da. Alla olika s\u00e4tt att gr\u00e4va efter opaler tillsammans med att ingen beh\u00f6ver \u00e5terst\u00e4llas g\u00f6r att omr\u00e5det kring Coober Pedy ser ut som ett grustag. Jag tycker det \u00e4r konstigt att i vissa delar av Australien \u00e4r det str\u00e4ngt f\u00f6rbjudet att g\u00e5 utanf\u00f6r stigen eftersom man kan f\u00f6rst\u00f6ra. H\u00e4r \u00e4r allt redan f\u00f6rst\u00f6rt. <\/p>\n

Vi \u00e5kte f\u00f6rbi och tittade p\u00e5 Crocodile Harry’s gruva och hem. Harry var en lirare som flyttade till landet efter kriget, f\u00e5ngade krokodiler i norr innan han flyttade ner till Coober Pedy, hittade en hel del opaler och skapade sig ett hem p\u00e5 opalf\u00e4lten. Det var som en oas mitt i f\u00e4ltet d\u00e4r han bodde. Stor gruva och bostadsdel. Vi \u00e5kte vidare. F\u00f6r ganska l\u00e4nge sedan, omkring 120 miljoner \u00e5r sedan, l\u00e5g det ett hav d\u00e4r vi \u00e4r nu. The Breakaways kallas det idag som var sm\u00e5 \u00f6ar d\u00e5. Ett vidstr\u00e4ckt landskap \u00f6ppnade upp sig framf\u00f6r oss. H\u00f6ga kullar som var platta h\u00f6gst upp har varit fond i flertalet filmer som spelats in i detta omr\u00e5de. N\u00e4r det skulle vara tomt och \u00f6vergivet s\u00e5 \u00e5kte man till The Breakaways och filmade. Det var storslaget. <\/p>\n

\"20111215-073612.jpg\"<\/a><\/p>\n

N\u00e4r m\u00e4nniskan vill h\u00e5lla n\u00e5got borta brukar hon bygga n\u00e5got. Kineserna har provat med en mur, australiensarna har byggt ett staket. I Asien var det m\u00e4nniskor man ville h\u00e5lla borta. H\u00e4r \u00e4r det dingon som man vill h\u00e5lla bort fr\u00e5n f\u00e5ren. Man byggde d\u00e4rf\u00f6r ett 530 mil l\u00e5ngt staket genom Australien. P\u00e5 v\u00e5r tur var vi f\u00f6rbi delar av den str\u00e4cka som passerar Coober Pedy. Kinesiska muren var mer imponerande. H\u00e4r var det bara ett staket, drygt en meter h\u00f6gt, som gick genom landskapet. Ett landskap som i trakterna d\u00e4r vi var bara bestod av platt \u00f6ken. P\u00e5 turen varvid ocks\u00e5 f\u00f6rbi golfbanan. Jo, det \u00e4r s\u00e5 att man har en s\u00e5dan h\u00e4r i \u00f6demarken. Men den \u00e4r inte gr\u00e4sbelagd. Underlaget \u00e4r grus och greenen \u00e4r svart. Enligt guiden \u00e4r golf en ganska utbredd fritidssyssels\u00e4ttning i byn. <\/p>\n

\"20111215-073450.jpg\"<\/a><\/p>\n

\"20111215-060522.jpg\"<\/a><\/p>\n

Kv\u00e4llsmaten handlades ocks\u00e5 av den lokala handlaren. K\u00f6tt och pasta och sallad – \u00e4ntligen. Jag passade p\u00e5 n\u00e4r jag var i butiken att k\u00f6pa p\u00e5 mig en till tub med solkr\u00e4m. Lite konstigt kan tyckas att den h\u00f6gsta SPF jag hittade var 30. \u00c5 andra sidan \u00e4r det mesta i kl\u00e4dv\u00e4g i detta landet m\u00e4rkt med SPF. T-tr\u00f6jan jag k\u00f6pte h\u00e4r i byn var m\u00e4rkt med 50+. <\/p>\n

N\u00e4r solen b\u00f6rjade g\u00e5 ner var vi tv\u00e5 som satte styr mot kyrkog\u00e5rden. D\u00e4r skulle finnas n\u00e5gon intressant grav att se. Solnedg\u00e5ngen hade passerat n\u00e4r vi g\u00e5tt de 2400 meter som beh\u00f6vdes f\u00f6r att tillryggal\u00e4gga str\u00e4ckan mellan boendet och v\u00e5rt m\u00e5l. Platsen var v\u00e4ldig enkel. De flesta gravarna hade ett vitt tr\u00e4kors som l\u00e4mnade n\u00f6dv\u00e4ndig information. Allt var v\u00e4ldigt enkelt och eftersom vi \u00e4r i \u00f6knen fanns inget gr\u00f6nt, inget gr\u00e4s, bara grus. Det k\u00e4ndes inte helt r\u00e4tt att turista p\u00e5 ett gravf\u00e4lt. Kanske var det f\u00f6r att det var s\u00e5 litet och enkelt som gjorde att det blev n\u00e4rmare p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt. N\u00e4r jag var p\u00e5 den stora kyrkog\u00e5rden i Washington, USA, Arlington, var det inga bekymmer. D\u00e4r var allt s\u00e5 korrekt, likadana stenar och v\u00e4lordnat. Det var n\u00e4stan som om man ville f\u00e5 dit turister att titta, se alla hj\u00e4ltar som k\u00e4mpat f\u00f6r frihet och demokrati. I den lilla staden Coober Pedy var det ist\u00e4llet den lilla m\u00e4nniskan som ordnat med allt och gjort s\u00e5 bra det gick. Vissa platser hade inget kors, de var bara en grush\u00f6g och en bukett torkade blommor. Vi blev inte l\u00e5ngvariga. <\/p>\n

\"20111215-073759.jpg\"<\/a><\/p>\n

Sista natten i berget. Imorgon \u00e4r det t\u00e4lt igen d\u00e5 vi forts\u00e4tter s\u00f6derut.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det var m\u00f6rkt n\u00e4r jag vaknade. Inte s\u00e5 konstigt egentligen. Vi bor i underjorden. Alla tillsammans i en stor sovsal, inga d\u00f6rrar mellan rummen men sk\u00f6na s\u00e4ngar. Hemma kan jag inte p\u00e5minna mig att jag n\u00e5gonsin somnat n\u00e4r jag ligger p\u00e5 rygg. H\u00e4r h\u00e4nder det hela tiden. Klockan hade precis slagit sju och n\u00e5gra ur […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105"}],"collection":[{"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=105"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":117,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105\/revisions\/117"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=105"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=105"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=105"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}