{"id":180,"date":"2011-12-27T22:40:04","date_gmt":"2011-12-27T11:40:04","guid":{"rendered":"http:\/\/resebloggen.gunzel.se\/?p=180"},"modified":"2011-12-29T22:39:20","modified_gmt":"2011-12-29T11:39:20","slug":"dag-30-sand","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/?p=180","title":{"rendered":"Dag 30; Sand"},"content":{"rendered":"

Kvart \u00f6ver sju satt vi alla i Safari-bussen. <\/strong>Vi var d\u00e5 \u00e4tna och redo f\u00f6r en dagstur till Fraser Island – V\u00e4rldens st\u00f6rsta sand\u00f6. Den har bildats n\u00e4r sand under m\u00e5nga \u00e5r har flutit med havsstr\u00f6mmar och vindar och lagt sig till ro precis utanf\u00f6r Hervey Bay. Sanning med modifikation, en stor del av kusten har sand\u00f6ar i grannskapet. Fraser Island har anv\u00e4nts i timmerindustrin fram till 1991 och \u00e4r ett v\u00e4rldsarv sedan 1992. <\/p>\n

Vi skjutsades till en punkt p\u00e5 fastlandet varifr\u00e5n det gick b\u00e5tar till \u00f6n. Redan fast klockan bara var \u00e5tta s\u00e5 var det full aktivitet. Turister bussades till f\u00e4rjel\u00e4gret och s\u00e5 sm\u00e5ningom kom en b\u00e5t. Den tog bilar, terr\u00e4ngg\u00e5ende bilar. Det \u00e4r tydligen det som g\u00e4ller p\u00e5 \u00f6n. Den lilla b\u00e5ten \u00e5kte iv\u00e4g och en st\u00f6rre kom f\u00f6r att ta det som var kvar, det vill s\u00e4ga alla m\u00e4nniskor och \u00e4nnu ett g\u00e4ng fordon. Vi fick g\u00e5 ombord f\u00f6rst och ta plats uppe ovanf\u00f6r det \u00f6ppna bild\u00e4cket. Det var v\u00e4ldigt mycket r\u00f6relse i vattnet. M\u00e5nens dragningskraft gjorde sig p\u00e5mind och all ombordstigning skulle ske snabbt. Innan sista bilen, en stor safari-buss, kunde k\u00f6ra p\u00e5 fick vi l\u00e4gga ut och g\u00f6ra en ny landstigning. Kaptenen k\u00f6rde mot land och h\u00f6ll fast b\u00e5ten med motorkraft. Det var \u00e4nd\u00e5 inte mer \u00e4n att bussen precis hon ombord innan vi v\u00e4nde mot sand\u00f6n. Jag uppfattade ur h\u00f6gtalarsystemet att det var h\u00f6gvatten och d\u00e4rf\u00f6r skulle \u00f6verfarten ta ungef\u00e4r trettio minuter. B\u00e5ten gled i sakta mak fram genom morgonsolen. Det var v\u00e4ldigt varmt och inte ett moln p\u00e5 himlen. Jag hade \u00e4gnat knappt tio minuter av morgonf\u00f6rberedelserna \u00e5t att sm\u00f6rja in mig med solkr\u00e4m. Det k\u00e4ndes p\u00e5 b\u00e5ten som att det var en bra prioritering. <\/p>\n

Vi n\u00e5dde Fraser Island och f\u00f6ljde, enigt f\u00e4rgkoden p\u00e5 v\u00e5r biljett, kortaste v\u00e4gen till safari-bussen med en r\u00f6d v\u00e4st p\u00e5 turguiden. Vi gjorde uppsittning och fick s\u00e4llskap av nitton andra turister. Det gav bussen sitt maxantal, fyrtio personer. Guiden presenterade sig som Anne med femton \u00e5r som guide p\u00e5 Fraser Island och dessf\u00f6rinnan lastbilsf\u00f6rare i det milit\u00e4ra. Erfarenhet av terr\u00e4ngk\u00f6rning var oerh\u00f6rt bra. Det finns mycket v\u00e4g p\u00e5 \u00f6n men alla \u00e4r smala och skumpiga sandv\u00e4gar. Hon presenterade ocks\u00e5 fordonet vi satt i. En tyskbyggd MAN-lastbil f\u00f6r terr\u00e4ngg\u00e5ende, halvmetern markfrig\u00e5ng och plats f\u00f6r fyrtio turister. Totalt tjugofyra v\u00e4xlar fram\u00e5t och tv\u00e5 bak\u00e5t. Vi gav oss iv\u00e4g. <\/p>\n

\"20111229-213030.jpg\"<\/a><\/p>\n

F\u00f6rsta stoppet var en av de ungef\u00e4r etthundrafemtio sj\u00f6ar som finns, Lake McKenzie. Den \u00e4r fylld av enbart regnvatten och har ett otroligt klart vatten. Vi stannade till f\u00f6r att bada. Sanden var v\u00e4ldigt finkornig, finare \u00e4n salt. Egentligen s\u00e5 \u00e4r den of\u00e4rgad, snudd p\u00e5 genomskinlig men solljuset g\u00f6r att sanden ser v\u00e4ldigt vit ut. Vattnet var friskt. Inte kallt men avsvalkande och ett avbrott fr\u00e5n saltvatten. Stoppet varade i ganska precis fyrtiofem minuter innan det var dags att \u00e5ka vidare. Centralt p\u00e5 \u00f6n l\u00e5g Central Station. Det hade varit basen f\u00f6r f\u00f6r industriverksamheten p\u00e5 \u00f6n. D\u00e4r fanns till och med en skola en tid. D\u00e4r vandrade vi genom delar av \u00f6ns regnskog. H\u00f6ga raka tr\u00e4d och buskar omgav oss n\u00e4r vi vandrade g\u00e5ngbron fram. Det var en ganska m\u00e4ktig upplevelse att vara mitt i det gr\u00f6na. Nedanf\u00f6r rann vatten som var, om m\u00f6jligt, klarare \u00e4n d\u00e4r vi badade. <\/p>\n

\"20111229-213142.jpg\"<\/a><\/p>\n

\"20111229-213257.jpg\"<\/a><\/p>\n

Efter n\u00e5gon kilometer till i bussen l\u00e4ngs de smala och ofta l\u00f6ssandiga v\u00e4garna var vi framme vid \u00f6ns resort d\u00e4r det skulle bjudas p\u00e5 mat. Det var brutalt gott. Ett smoergasboard var framdukat med br\u00f6d, ost, ptasa, kyckling, sallad, ris, annan sallad, det mesta som beh\u00f6vdes. Eftersom det var en ”\u00e4t tills du storknar” s\u00e5 passade jag p\u00e5 att ta mer \u00e4n en g\u00e5ng. Pastan fastnade jag speciellt f\u00f6r. Det var en ”l\u00e5da” med tomater, n\u00e5gon s\u00e5s och allt toppat med ost. Resorten d\u00e4r vi \u00e5t k\u00e4ndes lite konstigt placerad. D\u00e4r fanns pool och asfalt, detta precis bredvid den enorma stranden som bredde ut sig \u00e5t \u00f6ster. Det var v\u00e4l egentligen det enda st\u00e4lle som fanns varf\u00f6r det s\u00e4kerligen beh\u00f6vdes. D\u00e4r i n\u00e4rheten l\u00e5g \u00e4ven polisstationen. <\/p>\n

Vi l\u00e4mnade resorten och styrde ut p\u00e5 Fraser Islands enda motorv\u00e4g – 75-mile Beach. Det var helt enkelt en v\u00e4ldigt l\u00e5ng strand. D\u00e4r var hastighetsbegr\u00e4nsningen satt till \u00e5ttio kilometer i timmen och bilar, turistbussar och g\u00e5ende samsades om utrymmet tillsammans med alla som stannat till f\u00f6r att fiska, bada eller titta p\u00e5 n\u00e5got efter v\u00e4gen. Det fungerade f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt bra. Vi \u00e5kte kanske en kvart norrut innan guiden ber\u00e4ttade att det finns ett bolag som flyger runt \u00f6n. De vann ett pris f\u00f6r att de var n\u00e4st b\u00e4sta utsiktsflygningen i Australien. Hur man nu kan vinna en andraplats? Bara minuten efter detta stannar hon bussen och tv\u00e5 piloter kommer in. Jag hade hoppats p\u00e5 att f\u00e5 lite bet\u00e4nketid. Piloterna pratar om den femton minuter l\u00e5nga turen och sedan kommer fr\u00e5gan. Vilka ska med? Snabba beslut \u00e4r tyv\u00e4rr inte min paradgren. Skulle jag flyga flygplan?<\/p>\n

Vi f\u00e5r borsta av oss sanden under skorna innan vi stiger in i det lilla enmotoriga propellerplanet. Jag f\u00f6rst\u00e5r varf\u00f6r, det \u00e4r sand \u00f6verallt annars. Det \u00e4r sex s\u00e4ten om man r\u00e4knar bort piloten och platsen f\u00f6r hans andreman. Den sistn\u00e4mndes stol \u00e4r tom. Piloten st\u00e4nger d\u00f6rrarna, snurrar ig\u00e5ng propellern, som lite motvilligt startar. Han sl\u00e4nger ett \u00f6ga \u00e5t h\u00f6ger, \u00f6kar gasp\u00e5draget och v\u00e4nder planet s\u00f6derut. L\u00e4ngs med stranden accelererar han upp i tillr\u00e4cklig fart och s\u00e5 lyfter vi. Jag har aldrig flugit i ett plan som \u00e4r s\u00e5 h\u00e4r litet. De sex stolarna \u00e4r placerade utefter v\u00e4ggarna med en liten antydan till g\u00e5ng mellan dem. Piloten girar v\u00e4nster och v\u00e4nder planet. B\u00e5de bak\u00e5t och fram\u00e5t breder sig stranden ut och verkar aldrig ta slut. Vi stiger till tv\u00e5 tusen fot och planar ut. Piloten b\u00f6rjar ber\u00e4tta om \u00f6n, lite hur stor den \u00e4r och vad vi ser under oss. Vi flyger utmed stranden och ser skeppsvraket som ligger begravt i sanden, vi ser bilar som \u00e5ker l\u00e4ng med ”motorv\u00e4gen”. Piloten viker in \u00f6ver \u00f6n, som vi nu ser b\u00e5da sidorna av. Borta i horisonten skymtar f\u00e4rjel\u00e4get d\u00e4r vi l\u00e4mnade imorse. Regnskogen ser ut som broccoli under oss. Vegetationen \u00e4r t\u00e4t s\u00e5 n\u00e4r p\u00e5 ett par omr\u00e5den d\u00e4r sanden h\u00e4rskar. Det bryter av mot det annars intensivt gr\u00f6na. Vi flyger \u00f6ver fj\u00e4rilssj\u00f6n, en sj\u00f6 formad som en fj\u00e4ril. Det \u00e4r v\u00e4l en kombination av naturens enkelhet och m\u00e4nniskans fantasi. Sex hundra meter upp i luften f\u00e5r man en helt annan f\u00f6rst\u00e5else av helheten p\u00e5 marken. Vi ser mil efter mil av sandv\u00e4gar som t\u00e4cker st\u00f6rre delen av \u00f6n. Den \u00e4r verkligen exploaterad. Piloten styr ut oss \u00f6ver vattnet en stund innan vi b\u00f6rjar s\u00e4nka oss f\u00f6r att s\u00e5 sm\u00e5ningom landa. I sydlig riktning landar vi efter precis femton minuter p\u00e5 stranden igen. Mjukt och fint. Vi rullar bort till det gamla skeppsvraket d\u00e4r resten av gruppen v\u00e4ntar. <\/p>\n

\"20111229-213534.jpg\"<\/a><\/p>\n

\"20111229-213624.jpg\"<\/a><\/p>\n

Vraket landade h\u00e4r efter en storm \u00e5r 1935. Det var p\u00e5 v\u00e4g till \u00e5tervinning efter trettio \u00e5r av tj\u00e4nstg\u00f6ring n\u00e4r den slet sig i ov\u00e4dret och har sedan dess legat p\u00e5 stranden och rostat. St\u00f6rre delen av skeppet \u00e4r begravt under sanden som under \u00e5rens lopp st\u00e4ndigt spolat in. V\u00e5gorna slog h\u00e5rt in. Ig\u00e5r var stranden st\u00e4ngd. Ett ov\u00e4der l\u00e4ngre norrut gjorde havet oroligt och stranden ol\u00e4mplig. Idag \u00e4r allt som vanligt igen. \u00c4ven detta \u00e4r \u00e5tervinning, men p\u00e5 en annan niv\u00e5. Rosten sk\u00f6ljs ut i havet och landar s\u00e5 sm\u00e5ningom i jorden igen. N\u00e4sta stopp p\u00e5 resan var \u00e4nnu l\u00e4ngre norrut p\u00e5 sanden. Vid ett omr\u00e5de \u00e4r sanden f\u00e4rgad i tiotals olika nyanser och f\u00e4rger. Abourginerna anv\u00e4nde detta f\u00f6r att f\u00e4rga f\u00f6rr i tiden. Mestadels m\u00e4nniskor. Klimatanl\u00e4ggningen i bilen lade ner och vi fick \u00e5ka med \u00f6ppna takluckor till n\u00e4sta st\u00e4lle. Det var olidligt varmt. En bit s\u00f6der\u00f6ver l\u00e5g Eli Creek. Allt vatten som samlas p\u00e5 \u00f6n rinner kretsloppsm\u00e4ssigt ut mot havet. Det bildas b\u00e4ckar, creeks. Vid Eli Creek var det m\u00e4ngder med m\u00e4nniskor. En hel del turister men \u00e4ven vanliga australiensare som valde att denna soliga dag ta trerr\u00e4ngbilen och \u00e5ka ut till Fraser Island. Det fanns en g\u00e5ngled fr\u00e5n stranden upp l\u00e4ngs b\u00e4cken. Knappt tv\u00e5 hundra meter upp var det dags att g\u00e5 i och bada. Sedan fl\u00f6t jag, \u00f6msom simmandes \u00f6msom krypandes nedstr\u00f6ms vattnets v\u00e4g mot havet. Ibland var vattnet s\u00e5 djupt att jag kunde l\u00e4tt sitta och trampa vatten, ibland var det s\u00e5 grunt att jag fick dra mig fram med armb\u00e5garna p\u00e5 botten. Vattnet var v\u00e4ldigt svalt och friskt. Det var bland det renaste vattnet i v\u00e4rlden, Silat genom m\u00e4ngder av sand. Det var en sk\u00f6n avkylning efter AC-problematiken i bussen. Efter en stund i vattnet var det dags att bege sig tillbaka till f\u00e4rjan. Det stora problemet med dagsturer som denna \u00e4r att man plockar in precis s\u00e5 mycket att se och g\u00f6ra som man precis hinner med. Det blir en avv\u00e4gning mellan att vara p\u00e5 varje st\u00e4lle och att se n\u00e4sta. H\u00e4r hann man aldrig stilla sig n\u00e5gon g\u00e5ng. Det var st\u00e4ndigt n\u00e5got nytt som h\u00e4nde. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt l\u00e5g vi efter i tidsschemat. N\u00e5gon minut sen iv\u00e4g p\u00e5 varje st\u00e4lle byggde p\u00e5. Detta tillsammans med att kimatanl\u00e4ggningen f\u00f6rs\u00f6kte lagas gjorde nu att vi l\u00e5g i liten tidsn\u00f6d f\u00f6r att komma med b\u00e5ten hem. Vi skulle korsa \u00f6n, p\u00e5 sandiga v\u00e4gar och tr\u00e5nga passager. Vi \u00e5kte p\u00e5 stranden fram till resorten d\u00e4r vi \u00e5t, sedan kom sandv\u00e4garna. Bussen skulle tv\u00e4ttas, n\u00e5got som ocks\u00e5 tog tid, lite konstigt kan jag tycka. Varf\u00f6r inte l\u00e5ta n\u00e5gon sk\u00f6ta det n\u00e4r vi andra l\u00e4mnade \u00f6n? <\/p>\n

\"20111229-213801.jpg\"<\/a><\/p>\n

N\u00e4r vi var n\u00e4stan framme m\u00f6tte vi ett par personbilar. Det sinkade oss rej\u00e4lt. Eftersom v\u00e4garna bara \u00e4r ett fordon brett \u00e4r ”reglerna” att det minsta fordonet f\u00e5r backa eller p\u00e5 annat s\u00e4tt flytta p\u00e5 sig. Nu var det ett par i en vit Subaru som st\u00e4llde till det. De f\u00f6rs\u00f6kte k\u00f6ra \u00e5t sidan men kom inte tillr\u00e4ckligt l\u00e5ngt ut. Det blev tr\u00e5ngt men ett tag s\u00e5g det faktiskt ut att g\u00e5. Kvinnan i bilen var mer orolig och b\u00f6rjade tuta frenetiskt. V\u00e5r turledare klev ur, det gjorde \u00e4ven ledaren fr\u00e5n bussen som var bakom oss, de tv\u00e5 i Subarun och f\u00f6raren till bilen som var framf\u00f6r oss. Fler personer ansl\u00f6t medan man s\u00f6kte en l\u00f6sning. Spadar \u00e5kte fram och man skottade rent kring hjulen p\u00e5 den lilla personbilen. Hade den k\u00f6rt fast? Tillslut s\u00e5 tog alla som stod utanf\u00f6r i och knuffade den vita bilen en halvmeter fram\u00e5t. Kvinnan stod bredvid och s\u00e5g riktigt nerv\u00f6s ut. Hon vankade av och an. N\u00e4r bilen v\u00e4l var f\u00f6rbi bakaxeln p\u00e5 bussen styrde v\u00e5r turledare h\u00e5rt \u00e5t h\u00f6ger och vred v\u00e5rt ekipage f\u00f6rbi den lill, vita Subarun. Bilarna som stod framf\u00f6r oss, de hade nu kommit \u00e4nnu en personbil, fick vackert backa till de hittade en lucka d\u00e4r vi kunde smita f\u00f6rbi. Jag f\u00f6rstod egentligen inte varf\u00f6r det var d\u00e5 br\u00e5ttom tillbaka f\u00f6rr\u00e4n vi kom fram till b\u00e5ten och jag s\u00e5g vattenniv\u00e5n. Tidvattnet hade dragit sig tillbaka och blottlagt stora delar av den sandiga bottnen. En smal f\u00e5ra av vatten fanns kvar och i d\u00e4r l\u00e5g b\u00e5ten och v\u00e4ntade. Vi halvsprang ombord innan de sista fordonen k\u00f6rdes ombord och kaptenen lade ut. Ett tag s\u00e5g det illa ut, var vattnet f\u00f6r grunt? Vi fick backa tillbaka och justera f\u00f6r att hamna mitt i vattenr\u00e4nna d\u00e4r det var som djupast. Sakta tuggade vi oss ut mot \u00f6ppnare vatten. Jag blev helt h\u00e4pen p\u00e5 hur stor skillnaden var. D\u00e4r det p\u00e5 morgonen kr\u00e4vdes tv\u00e5 betongplattor mellan b\u00e5t och plattmark var det nu sju. D\u00e4r vi p\u00e5 morgonen seglat mellan pinnarna i ett \u00f6ppet vattenlandskap fanns nu bara vatten mellan pinnarna. Det \u00e4r sv\u00e5rt att uppskatta i vinkel, men minst fem-sju meter m\u00e5ste skillnaden varit. <\/p>\n

\"20111229-213908.jpg\"<\/a><\/p>\n

Detta \u00e4r ett v\u00e4rldsarv och ska bevaras f\u00f6r efterv\u00e4rlden. Det k\u00e4ndes dock som att vi slet ganska h\u00e5rt p\u00e5 naturen. Bilar k\u00f6rde \u00f6ver stranden och \u00f6ver f\u00f6rh\u00e5rdnad sand. V\u00e4gar pl\u00f6jdes fram n\u00e4r det inte gick att k\u00f6ra l\u00e4ngs stranden. Turister badade i flera sj\u00f6ar och vattendrag. Jag utg\u00e5r fr\u00e5n att n\u00e5gon har tittat n\u00e4rmare p\u00e5 hur mycket vi kan g\u00f6ra p\u00e5 \u00f6n, men jag tyckte det k\u00e4ndes mer som att vi utnyttjade \u00f6n \u00e4n att vi g\u00e4stade den. <\/p>\n

Det k\u00e4ndes som om b\u00e5t\u00f6verfarten tog l\u00e4ngre tid nu vi l\u00e5gvatten. Ombord satt flera busslaster tr\u00f6tta turister. F\u00f6rv\u00e5nandsv\u00e4rt m\u00e5nga var svenskar, \u00e4ven om man r\u00e4knar bort v\u00e5r grupp. Jag tyckte det talades svenska lite \u00f6verallt. V\u00e4l p\u00e5 fastlandet igen hoppade vi p\u00e5 bussen som skulle ta oss tillbaka till campen. D\u00e4r blev det ett dopp i poolen innan kv\u00e4llsmat. Jag avslutade kv\u00e4llen ganska snart efter detta. Det kom ett kort men intensivt regnv\u00e4der, men det stora \u00e4r att imorgon ska jag upp extra tidigt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Kvart \u00f6ver sju satt vi alla i Safari-bussen. Vi var d\u00e5 \u00e4tna och redo f\u00f6r en dagstur till Fraser Island – V\u00e4rldens st\u00f6rsta sand\u00f6. Den har bildats n\u00e4r sand under m\u00e5nga \u00e5r har flutit med havsstr\u00f6mmar och vindar och lagt sig till ro precis utanf\u00f6r Hervey Bay. Sanning med modifikation, en stor del av kusten […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/180"}],"collection":[{"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=180"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/180\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":181,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/180\/revisions\/181"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=180"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=180"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=180"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}