{"id":254,"date":"2012-01-19T20:25:40","date_gmt":"2012-01-19T09:25:40","guid":{"rendered":"http:\/\/resebloggen.gunzel.se\/?p=254"},"modified":"2012-01-21T06:57:37","modified_gmt":"2012-01-20T19:57:37","slug":"dag-53-fritt-fall","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/?p=254","title":{"rendered":"Dag 53; Fritt fall"},"content":{"rendered":"<p><strong>N\u00e4tterna \u00e4r inte lika kalla l\u00e4ngre k\u00e4nns det som. <\/strong>Jag tar \u00e4nd\u00e5 det s\u00e4kra f\u00f6re det os\u00e4kra och har tv\u00e5 sovs\u00e4ckar. En som jag sover i och en som ligger redo att dras \u00f6ver f\u00f6r att h\u00f6ja temperaturen. Sedan glaci\u00e4rturen har jag \u00e4ven den m\u00f6ssa med mig. Den har jag inte beh\u00f6vt anv\u00e4nda \u00e4n. Frukost klarades av snabbt och vi var n\u00e5gra som fick pannkaka till frukost. Det hade varit den stora pannkakasfrukosten ig\u00e5r men eftersom jag var borta d\u00e5 s\u00e5 fick jag idag ist\u00e4llet. Hela anledningen till att vi fick pannkaka var att pannkaksklipporna bara ligger en kilometer bort. Nya Zeel\u00e4nsk humor, antar jag. <\/p>\n<p>Dagens etapp hade sitt m\u00e5l ungef\u00e4r fyra timmar bussresa bort. Resv\u00e4gen sp\u00e4dde vi ut med ett par stopp. Lunchen och n\u00e5gon plushalvtimme spenderades i Murchison, en mysig stad med ett caf\u00e9 d\u00e4r vi s\u00f6kte m\u00e5ltid. \u00d6gat skummade genom menyn och fastnade p\u00e5 en Nacho-tallrik. Malt k\u00f6tt, mycket ost och gr\u00e4ddfil &#8211; gott. Tyv\u00e4rr s\u00e5 fanns bara den vegetariska varianten att tillg\u00e5. Jag tog lasagne med sallad ist\u00e4llet. \u00c4ven h\u00e4r kom fr\u00e5gan om jag ville ha pommes frites till lasagnen p\u00e5 vilken jag v\u00e4nligt svarade nekande. V\u00e5r resa fortsatte norrut. Trots att vi varit h\u00e4r i n\u00e4stan tre veckor s\u00e5 kan jag inte sluta att f\u00f6rundras av landskapet. D\u00e4r finns naturen med allt fr\u00e5n \u00f6ppna vidder till, som nu, t\u00e4t regnskog. Det var p\u00e5 sina st\u00e4llen som att k\u00f6ra i en tunnel. Tr\u00e4den hade v\u00e4xt \u00f6ver v\u00e4gen och mitt i denna kompakta v\u00e4xtmassa fanns en h\u00e5lighet lagom f\u00f6r tv\u00e5 stora bilar att m\u00f6tas. dessa v\u00e4gar sedan. Smala och krokiga, backe upp och backe ner. Hastighetsbegr\u00e4nsningen \u00e4r allt som oftast ett hundra kilometer i timmen och sedan rekommenderar man en l\u00e4gre hastighet i kurvorna. Dessa rekommendationer kan sp\u00e4nna fr\u00e5n femton upp till nittiofem, vad vi sett hittills. Ibland \u00e4r kurvan s\u00e5 skarp att det med varningsskyltens hj\u00e4lp ser ut som P\u00e5bjuden U-sv\u00e4ng. \u00d6verallt, iallafall hittills p\u00e5 v\u00e5r resa, rinner vatten ofta under v\u00e4garna. Alla v\u00e4gpasseringar \u00e4r bro\u00f6verbyggda och b\u00e4ckarna namngivna. Vid de st\u00f6rre floderna byggs en l\u00e4ngre, ofta enfilig, bro. Det \u00e4r lite kr\u00e5ngligt att k\u00f6ra och alla motlut g\u00f6r att tyngre fordon sackar och skapar k\u00f6er bakom. Alla verkar acceptera detta d\u00e5 jag upplever trafikst\u00e4mningen som god, inga tokomk\u00f6rningar. De tyngre fordonen tar i sin tur de chanser som finns att sakta ner ytterligare, k\u00f6ra \u00e5t sidan och sl\u00e4ppa f\u00f6rbi k\u00f6n bakom. <\/p>\n<p>N\u00e4sta m\u00e5l var samh\u00e4llet Motueka. H\u00e4r fanns Skydive Abel Tasman och det var det som g\u00e4llde nu &#8211; hoppa fallsk\u00e4rm. Det har varit klart ett tag att jag skulle hoppa, i allt annat har jag inte t\u00e4nkt p\u00e5 det s\u00e5 mycket egentligen. Nu blev det pl\u00f6tsligt helt tydligt att det var nu jag skulle hoppa ut fr\u00e5n ett fullt fungerande flygplan 16500 fot, drygt fem tusen meter, upp i luften. Det k\u00e4ndes som en v\u00e4ldigt bra id\u00e9 i planeringsstadiet, nu n\u00e4r det var verklighet tycktes inte logiken helt klar. Trots allt var jag ganska lugn. Jag hade under n\u00e5gon dag visualiserat att jag hoppar ut och provat lite k\u00e4nslor i samband med detta. N\u00e4r vi satt och fick en genomg\u00e5ng av vad som skulle h\u00e4nda k\u00e4nde jag mig samlad. Eftersom detta var f\u00f6rsta, och kanske enda, g\u00e5ngen jag gjorde detta var det en kille till som sk\u00f6tte allt och var fastsatt i mig. Min insats i det hela var att falla fritt mot marken i drygt en minut. Sedan skulle fallsk\u00e4rmen f\u00e5nga upp oss och ganska lugnt ta oss ner till markniv\u00e5 igen. Jag ville f\u00f6reviga detta \u00f6gonblick varf\u00f6r jag valde att det skulle hoppa en till kille med oss. Han satt inte ihop med oss utan f\u00f6ll bredvid, tog stillbilder och videofilmade. Jag f\u00f6rv\u00e5nades n\u00e4stan \u00f6ver hur fokuserad jag var n\u00e4r jag utrustades med overall, sele och \u00e5tsittande m\u00f6ssa med glas\u00f6gon. Det fanns ett pirr i magen, men det var ingen d\u00f6ds\u00e5ngest. Det var mer en f\u00f6rv\u00e4ntan p\u00e5 det som skulle h\u00e4nda. Totalt \u00e5tta ur gruppen skulle hoppa. Jag var bland de f\u00f6rsta tre som tog plats i det bl\u00e5a enmotoriga propellerplanet och steg mot skyn. Kabinen ar inte trycksatt s\u00e5 p\u00e5 v\u00e4gen upp fick vi andas syrgas. Min medhoppare sp\u00e4nde fast mig med honom och kollade allt allt var som det skulle. Vi skulle hoppa som nummer tv\u00e5. Vi bj\u00f6ds p\u00e5 en ungef\u00e4r tjugo minuter l\u00e5ng flygning upp till hopph\u00f6jd. Under oss hade vi Abel Tasman, en nationalpark d\u00f6pt efter en holl\u00e4ndsk uppt\u00e4cktsresande som faktiskt aldrig gick i land p\u00e5 Nya Zeeland. V\u00e4dret var soligt, mestadels klart. Ett svagt dis l\u00e5g i luften och gjorde s\u00e5 att vi inte kunde se Nord\u00f6n, men i \u00f6vrigt var utsikten och f\u00f6ruts\u00e4ttningarna helt fantastiska. <\/p>\n<p>D\u00f6rren \u00f6ppnades och folk b\u00f6rjade r\u00f6ra p\u00e5 sig. De som skulle hoppa f\u00f6rst st\u00e4llde sig i d\u00f6rren och f\u00f6rsvann. Jag f\u00f6rv\u00e5nades \u00f6ver hur fort de f\u00f6rsvann. Vi hasade oss fram till \u00f6ppningen och jag gjorde som jag instruerats; Mina f\u00f6tter gled in under flygplanskroppen och jag b\u00f6jde huvudet bak\u00e5t. S\u00e5 l\u00e4mnade vi flygplanet. Vi snurrade \u00e5t alla m\u00f6jliga h\u00e5ll och de f\u00f6rsta sekunderna gick \u00e5t till att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 var vi var, vad som var upp och vart vi f\u00f6ll. Min medhoppare styrde oss lugnt och rutinerat ner mot marken i en hastighet som snabbt \u00f6kade till 200 km\/h. Jag d\u00e4remot fylldes av k\u00e4nslor. Det \u00e4r sv\u00e5rt att s\u00e4tta ord p\u00e5 vad som slog \u00f6ver mig eftersom det var n\u00e5got jag inte upplevt tidigare. Det var inte som att falla, inte som att \u00e5ka berg och dalbana. Det liknade kanske att ligga p\u00e5 mage med en tung resv\u00e4ska p\u00e5 ryggen. Fartvinden var det jag f\u00f6rv\u00e5nades f\u00f6rst av. Jag hade sekunder efter uthoppet \u00f6verg\u00e5tt fr\u00e5n att h\u00e5lla huvudet bak\u00e5t och h\u00e4nderna \u00f6ver br\u00f6stet till den klassiska fallsk\u00e4rmshopparpositionen med h\u00e4nderna ut fr\u00e5n kroppen i vinkel. Fotografen som hoppade med for runt oss och jag f\u00f6rflyttade armarna f\u00f6r att vinka, heja och h\u00e5lla i. Det var ett tydligt motst\u00e5nd i att r\u00f6ra sig och jag fick k\u00e4mpa f\u00f6r att kunna flytta armarna. Ungef\u00e4r d\u00e4r hade det g\u00e5r s\u00e5 l\u00e5ng tid att jag faktiskt lugnat mig s\u00e5 pass att jag kunde njuta av vad som h\u00e4nde precis d\u00e5. Jag tittade p\u00e5 ett moln som sakta till synes steg upp\u00e5t bredvid oss. Jag kollade p\u00e5 marken och s\u00e5g den komma n\u00e4rmare. Jag s\u00e5g ut \u00f6ver havet. Fotografen var tillbaka och nu var han under oss. Jag tittade ner och k\u00e4nde hur fart vinden letade sig in i munnen. En k\u00e4nsla uppstod likt den n\u00e4r tandl\u00e4karen sugit ur all saliv ur munnen p\u00e5 dig. Det var inga problem att andas \u00e4ven om det k\u00e4ndes lite s\u00e5. Pl\u00f6tsligt k\u00e4nde jag ett litet ryck och v\u00e5r position \u00e4ndrades fr\u00e5n magen mot marken till f\u00f6tterna mot marken. Fallsk\u00e4rmen h\u00f6ll p\u00e5 att vecklas ut och vi hade d\u00e4rmed fallit ungef\u00e4r 11500 fot, eller grovt r\u00e4knat 3500 meter. Efter n\u00e4stan sjuttio sekunder av fritt fall bromsades v\u00e5r hastighet nu effektivt av ett stort stycke tyg ovanf\u00f6r oss. Fartvinden avtog i princip helt och det blev tyst och rofyllt p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt. Sp\u00e4nnena som h\u00f6ll oss samman sl\u00e4pptes lite p\u00e5 s\u00e5 det blev bekv\u00e4mare nu n\u00e4r vi stilla st\u00f6rtade mot marken. Hastigheten var s\u00e4kert fortfarande h\u00f6g, men j\u00e4mf\u00f6rt med det som varit bara sekunder tidigare s\u00e5 stod vi n\u00e4stan stilla. Han fr\u00e5gade om jag hade kontaktlinser, jag svarade nej och p\u00e5talades att jag nu kunde lyfta de skyddsglas\u00f6gon som h\u00e5llit vinden ur \u00f6gonen hittills. Efter ett nekande svar p\u00e5 fr\u00e5gan om jag hade anlag f\u00f6r \u00e5ksjuka b\u00f6rjade han sv\u00e4nga kraftigt med sk\u00e4rmen. Jag k\u00e4nde hur centriputalkraften slet i mig d\u00e5 vi snurrade flera varv n\u00e4stan runt v\u00e5r egen axel. Vi v\u00e4nde h\u00e5ll och fortsatte snurra. Jag var oerh\u00f6rt medveten om vad jag gjorde och kunde n\u00e4r han tog en paus i snurrandet titta bort mot horisonten och \u00e5terigen njuta av situationen. Marken n\u00e4rmade sig och min medhoppare justerade v\u00e5r position s\u00e5 att vi skulle hamna p\u00e5 r\u00e4tt gr\u00e4spl\u00e4tt d\u00e4r v\u00e5r fotograf v\u00e4ntade. Han hade st\u00f6rtat ytterligare n\u00e5gon fot innan han drog sk\u00e4rmen och stod nu beredd. Jag fick instruktioner att h\u00e5lla upp mina ben vilket jag gjorde. Gr\u00e4set n\u00e4rmade sig snabbt och s\u00e5 k\u00e4nde jag att han som sk\u00f6tt allt sv\u00e5rt med hoppet hade f\u00f6tterna i marken. Han tog ner farten lite, vi kom in med en fram\u00e5tr\u00f6relse i motsats till ett rent fallande. Jag ombads att \u00e4ven jag s\u00e4tta ner f\u00f6tterna och ta emot oss vilket jag gjorde. Sk\u00e4rmen f\u00f6ll bakom oss och jag hade genomf\u00f6rt mitt livs f\u00f6rsta fallsk\u00e4rmshopp. Ett litet k\u00e4nsosvall kom \u00f6ver mig, mestadels handlade det om vad jag faktiskt hade upplevt och inte en ren tacksamhetsk\u00e4nsla \u00f6ver att ha landat i ett levande stycke. i en sekund av eurofori hoppade jag och vinkade mot de \u00f6vriga i gruppen som satt n\u00e5gon meter bort. \u00c4ven de som hoppade hade tittat p\u00e5 oss n\u00e4r vi kom ner. De vinkade tillbaka. Jag gick efter min hoppare och m\u00f6tte upp med de andra nyhoppade. Alla var fyllda av k\u00e4nslor och vi stod en stund och bara pratade om vad vi just varit med om. vi fick hj\u00e4lp av med grejerna av en tjej som naturligtvis var fr\u00e5n Sverige. Nu skulle vi ut och se de andra ramla fr\u00e5n himlen. <\/p>\n<p>Det videomaterial och stillbilder som tagits redigerades ihop och distribuerades mig p\u00e5 optisk lagringsmedia. Vi anv\u00e4nde tekniskt utrustning i det lilla kontoret d\u00e4r vi en dryg timme tidigare mottagits f\u00f6r att titta p\u00e5 resultatet. Allteftersom de r\u00f6riga bilderna spelades upp kunde vi alla uppleva hoppet en g\u00e5ng till och f\u00e5nga lite av k\u00e4nslorna ur minnet. <\/p>\n<p>N\u00e4r alla hoppat steg vi in i bussen och \u00e5kte den knappa timmen till Marahau d\u00e4r vi slog l\u00e4ger. Nu var vi precis i b\u00f6rjan av Abel Tasman National Park. Det var en ganska enkel anl\u00e4ggning. Vi tilldelades ett ganska skyddat omr\u00e5de med egen dusch, toalett och k\u00f6k. Vi kom n\u00e4r det fortfarande var ljust och i vegetationen runt v\u00e5r plats var det full aktivitet. Jag tror det var syrsor, cikador, som l\u00e4t med en imponerande ljudniv\u00e5. Det var n\u00e4stan s\u00e5 att det var sv\u00e5rt att prata med n\u00e5gon som stod en liten bit ifr\u00e5n dig. De tystnade n\u00e4r m\u00f6rkret fallit.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>N\u00e4tterna \u00e4r inte lika kalla l\u00e4ngre k\u00e4nns det som. Jag tar \u00e4nd\u00e5 det s\u00e4kra f\u00f6re det os\u00e4kra och har tv\u00e5 sovs\u00e4ckar. En som jag sover i och en som ligger redo att dras \u00f6ver f\u00f6r att h\u00f6ja temperaturen. Sedan glaci\u00e4rturen har jag \u00e4ven den m\u00f6ssa med mig. Den har jag inte beh\u00f6vt anv\u00e4nda \u00e4n. Frukost [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/254"}],"collection":[{"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=254"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/254\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":256,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/254\/revisions\/256"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=254"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=254"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=254"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}