{"id":264,"date":"2012-01-25T20:55:44","date_gmt":"2012-01-25T09:55:44","guid":{"rendered":"http:\/\/resebloggen.gunzel.se\/?p=264"},"modified":"2012-01-29T23:59:41","modified_gmt":"2012-01-29T12:59:41","slug":"dag-59-vulkaniskt-aktiv","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/?p=264","title":{"rendered":"Dag 59; Vulkaniskt aktiv"},"content":{"rendered":"<p><strong>Imorse var jag en av de f\u00f6rsta uppe. <\/strong>Anledningen var att jag och min t\u00e4ltkamrat tillsammans med sex till skulle ut och vandra. Tongariro Alpine Crossing v\u00e4ntade. Topp tio vad g\u00e4ller dagsvandringar i v\u00e4rlden faktiskt. Snabbt ordnades med frukost och det sista av det som skulle bli dagens lunch. Klockan n\u00e4rmade sig avf\u00e4rd och vi gjorde en v\u00e4ldigt snabbt nedpack av t\u00e4ltet. Bussen som skulle ta oss de knappa fyrtio minutrarna till vandringens b\u00f6rjan plockade upp oss och vi var iv\u00e4g. <\/p>\n<p>Jag hade packat ner mer \u00e4n vad jag trodde jag skulle beh\u00f6va i ryggs\u00e4cken: Tre liter vatten, extra t-tr\u00f6ja, shorts att byta byxorna mot, regnkl\u00e4der, mat, solglas\u00f6gon, en reservdels utifall jag skulle tappa min hatt samt min jacka. V\u00e5r reseledare hade sagt att vi skulle rusta f\u00f6r temperaturer mellan tre och trettio grader. Morgonen var sval, jag hade jeans och flanellskjorta p\u00e5 mig. Bussen stannade utefter v\u00e4gen och vi fick \u00e4nnu en chans att fota berg. Efter n\u00e5gon kilometer vidare p\u00e5 en grusv\u00e4gen var vi framme. Jag blir imponerad av hur uppstyrt allt \u00e4r. Vi fick ett dokument med hur vandringen skulle g\u00e5 till, en karta d\u00e4r det var utm\u00e4rkt toaletter och dricksvatten efter v\u00e4gen. Vi f\u00f6ljde den tydligt markerade leden. Redan efter n\u00e5gon kilometer b\u00f6rjade vi hamna i sm\u00e5grupper. Jag f\u00f6ll in i de som gick sist. Erfarenheten fr\u00e5n vandringen i Valley of the Winds var att n\u00e4r jag tar mycket kort tar det l\u00e5ng tid att g\u00e5. <\/p>\n<p>Landskapet var h\u00e5rt och kargt. Vegetationen var begr\u00e4nsad och v\u00e4gen var kantad av sm\u00e5 lustigt formade stenar. De var inte kantiga eller runda, de var som bubbliga bollar. Lavastens rike tornade upp sig framf\u00f6r oss. Vildmarken f\u00f6r\u00e4ndrades ganska snabbt runt oss. Stora stenar formades efter den v\u00e4l upptrampade stigen. Varje dag vandrar upp till femhundra personer den vandring som vi precis p\u00e5b\u00f6rjat. Det tog ungef\u00e4r en timme att komma till den f\u00f6rsta stationen. D\u00e4r fanns en variant av en toalett och d\u00e5den varningsskylt; Skulle man g\u00e5 vidare m\u00e5ste man vara medveten om att det \u00e4r en rej\u00e4l stigning, en rej\u00e4l nedf\u00f6rsbacke, kanske snabba v\u00e4derf\u00f6r\u00e4ndringar och tretton kilometer till m\u00e5let. Vi var alla laddade till tusen varf\u00f6r vi fortsatte efter en kortare paus. Det v\u00e4gen h\u00e4r som jag bytte till kortbyxor ist\u00e4llet f\u00f6r jeansen. Efter\u00e5t konstaterat ett bra val. Stigningen var brutal. inte lika brant som St. Mary&#8217;s Peak, h\u00e4r fortsatte backen, i som det k\u00e4ndes, en evighet. Vi hittade ett v\u00e4ldigt bra tempo och vandrade om flertalet andra som dels gick l\u00e5ngsamt, dels hade stannat helt f\u00f6r att vila. Det tog ungef\u00e4r en timmes aktiv vandring innan det planade ut. Vi hade n\u00e5tt en krater som platt h\u00e4lsade oss v\u00e4lkomna. Den v\u00e4ldigt stora ytan skulle vi korsa innan det \u00e5terigen v\u00e4ntade en stigning. k\u00e4nslan som kom \u00f6ver mig var ganska pl\u00f6tslig. H\u00e4r stod jag i ett enormt geologiskt fenomen i ett omr\u00e5de som p\u00e5 sina st\u00e4llen fortfarande var aktivt. N\u00e4sta uppf\u00f6r var inte lika l\u00e4nge men ist\u00e4llet brantare. Det tog oss upp p\u00e5 andra sidan s\u00e5 vi s\u00e5g andra sidan. Denna kant var h\u00f6gre \u00e4n det vi g\u00e5tt p\u00e5 tidigare vilket gjorde att vi kunde sikta n\u00e4stan alla v\u00e4derstreck fritt. V\u00e4gen fortsatte \u00e4nnu en bra bit upp\u00e5t och det fr\u00e5n Sagan om Ringen k\u00e4nda Mount Doom skymde inte panoramat, det medverkade storslaget med sina n\u00e4stan 2300 meter \u00f6ver havet. Vi fortsatte upp\u00e5t och underlaget hade nu m\u00e4rkbart f\u00f6r\u00e4ndrats fr\u00e5n fast till l\u00f6st grus med l\u00e4tta vulkaniska stenar. Det blev sv\u00e5rare att g\u00e5 n\u00e4r marken gav efter lite i varje steg. En plat\u00e5 senare s\u00e5g vi n\u00e4sta krater breda ut sig. Nu var det bara ett par hundra meter kvar innan vi var p\u00e5 turens h\u00f6gsta punkt. Det var inget att h\u00e5lla p\u00e5 utan vi lade drygt tio minuter p\u00e5 att n\u00e5 upp.<\/p>\n<p>H\u00e4r v\u00e4xte landskapet ytterligare. Vi s\u00e5g ner \u00f6ver ett antal smaragdgr\u00f6na sj\u00f6ar. Det \u00e4r allt svavel som f\u00e4rgar vattnet. Det var ocks\u00e5 svavlet som l\u00e5g bakom den starka lukt som var v\u00e5rt f\u00f6lje. 1886 meter \u00f6ver havet stod jag och tittade ut \u00f6ver ett landskap som var format av jordens inre krafter. Lava hade skapat formationer som inte var mjuka. N\u00e4stan varenda linje var formad som om allt kokat och sedan vara stelnat, n\u00e5got som \u00e4r allt f\u00f6r l\u00e5ngt fr\u00e5n verkligheten egentligen. L\u00e5ngt nedanf\u00f6r oss s\u00e5g vi den stora Lake Taupo som bildats av just ett stort vulkanutbrott f\u00f6r ungef\u00e4r tv\u00e5 tusen \u00e5r sedan. T\u00e5get med turister str\u00e4ckte sig b\u00e5de framf\u00f6r och bakom oss. Det var en fantastisk dag att vandra. Lite varmt kanske, om jag m\u00e5ste n\u00e4mna n\u00e5got. Det var mest i b\u00f6rjan det hade m\u00e4rkts. H\u00e4r uppe p\u00e5 h\u00f6jden var en sval vind st\u00e4ndigt n\u00e4rvarande. Sikten var v\u00e4ldigt god och vi s\u00e5g minst sexton mil bort i fj\u00e4rran. <\/p>\n<p>Sedan b\u00f6rjade den l\u00e5nga vandringen ned\u00e5t. N\u00e4stan trettonhundra meter skulle vi ta oss ner innan vi var vid m\u00e5let. Den f\u00f6rsta biten var v\u00e4ldi brant. Detta tillsammans med l\u00f6sbrutet gjorde att det var en liten utmaning att ta sig fram. Jag f\u00f6rs\u00f6kte anv\u00e4nda &#8221;sm\u00e5 steg-metoden&#8221;. Med korta och m\u00e5nga steg tog jag ner f\u00f6r sluttningen. L\u00f6sgruset rullade l\u00e4ngs f\u00f6tterna och en hel del sten kom in i skon. K\u00e4ngorna var trogna fortfarande och l\u00e4mnade ett stabilt avtryck mot underlaget. Jag kunde lite p\u00e5 utrustningen. De gr\u00f6na sj\u00f6arna var verkligen gr\u00f6na kunde jag konstatera n\u00e4r vi tagit oss ner f\u00f6r den f\u00f6rsta branten och det planade ut tillf\u00e4lligt. Skorna t\u00f6mdes p\u00e5 sm\u00e5sten och vi fortsatte. I ett svagt \u00f6gonblick hade jag trott att n\u00e4r man var h\u00f6gst upp kan man bara g\u00e5 ner\u00e5t &#8211; fel. Det var \u00e4nnu n\u00e5gon stigning kvar. Vi stannade f\u00f6r lunch vid den bl\u00e5a sj\u00f6n. Pastasallad och sm\u00f6rg\u00e5s tillsammans med resorbblandat vatten var ett v\u00e4lkommet energitillskott. ganska snart efter \u00e5terstartad vandring b\u00f6rjade det verka utf\u00f6rsl\u00f6pet. H\u00e4r var naturen helt annorlunda. Fr\u00e5n ett kargt och stenigt landskap i b\u00f6rjan s\u00e5 var h\u00e4r vegetationen kort men intensiv. Vyerna var storslagna och mjuka b\u00f6ljande linjer skapade en ramp ner mot dalg\u00e5ngen. Jag fick se prov p\u00e5 en serpentinv\u00e4g som jag aldrig tidigare kunna f\u00f6rest\u00e4lla mig. Det var inte l\u00e5ngt att ta sig f\u00e5gelv\u00e4gen, men med all brantutj\u00e4mnande promenad s\u00e5 tog det, \u00e5terigen, en evighet. Efter att \u00e0 passerat \u00e4nnu en pausstuga med toaletter var vi snabbt nere i lummig skog igen. Skyddade fr\u00e5n solen av alla tr\u00e4d tog vi oss de sista kilometrarna till m\u00e5let d\u00e4r resten av gruppen v\u00e4ntade. Drygt nitton kilometer och sex timmar senare satt vi i bussen och hade klarat f\u00e4rden \u00f6ver vulkanerna. En fantastisk vandring. Lagom jobbig och med en storslagen inramning. <\/p>\n<p>Inatt skulle vi sova i Taupo, staden som ligger precis bredvid sj\u00f6n med samma namn. Dit hade vi knappt tv\u00e5 timmars f\u00e4rd. V\u00e5r reseledare ber\u00e4ttade precis innan vi nu \u00e5kte att det passade bra att ta alla som skulle hoppa bungy jump till att g\u00f6ra det nu n\u00e4r vi kom till Taupo. Jag var en av dessa. Det kom som en \u00f6verraskning och jag gissar att det var lite av syftet. Nu hade vi ungef\u00e4r tv\u00e5 timmar p\u00e5 oss att hispa till medvetandet ist\u00e4llet f\u00f6r, som orginaltanken var, \u00e4nda tills imorgon. Det kanske l\u00e5ter \u00f6verdrivet men jag k\u00e4nde ingen st\u00f6rre d\u00f6ds\u00e5ngest inf\u00f6r detta. Jag har haft i medvetande \u00e4nda sedan jag bokade resan att jag skulle hoppa, varf\u00f6r jag har kunnat visualisera att jag tar steget ut och faller. Jag fick anledning att \u00e5terg\u00e5 till de tankarna n\u00e4r vi k\u00e4mpade oss fram genom Nord\u00f6ns trafik. <\/p>\n<p>Det var fyrtiosju meter ner till vattnet. En plattform var byggd ut \u00f6ver floden som rann nedanf\u00f6r. Uppe fanns, som alltid, en plats d\u00e4r de som inte hoppade kunde se de som faktiskt kastade sig med huvudet f\u00f6re ner mot det v\u00e5ta. Jag visste att jag skulle hoppa sj\u00e4lv. En tjej i gruppen fr\u00e5gade mig om jag kunde hj\u00e4lpa henne att hoppa. Hon var os\u00e4ker om hon skulle kunna ta steget om hon stod p\u00e5 plattformskanten sj\u00e4lv. Om vi hoppade tandem var det lite mer som att hoppa fallsk\u00e4rm. Den du hoppar med tar steget och du sj\u00e4lv f\u00f6ljer efter. F\u00f6r att vara s\u00e5 mycket gentleman som jag kunde togs beslutet att jag skulle hoppa tv\u00e5 g\u00e5nger. En g\u00e5ng sj\u00e4lv, sedan med henne. Jag v\u00e4gdes in och jag konstaterade \u00e5terigen min matchvikt. Den har endast marginellt f\u00f6r\u00e4ndrats p\u00e5 resan. Jag fick en biljett och gav mig ut p\u00e5 plattformen. Med t\u00f6mda fickor togs jag emot. Jag fick ta p\u00e5 mig en s\u00e4kerhetssele och v\u00e4gdes igen. Framf\u00f6r mig stod en annan ur gruppen. Han tvekade tre g\u00e5nger. Den fj\u00e4rde g\u00e5ngen f\u00f6ll han fram\u00e5t och genomf\u00f6rde hoppet. Allt som beh\u00f6vdes var &#8221;aktiv \u00f6vertalning&#8221;. Jag steg fram och fick s\u00e4tta mig ner p\u00e5 en b\u00e4nk i den kur som var l\u00e4ngst ut p\u00e5 plattformen. Runt mina f\u00f6tter sp\u00e4ndes f\u00e4stet f\u00f6r linan. Det \u00e4r v\u00e4ldigt vanligt att alla ens aktiviter som \u00e4r relativt sett geografiskt statiska f\u00f6revigas med stilla och r\u00f6rlig bild. S\u00e5 \u00e4ven detta hopp. Tyv\u00e4rr var tekniken p\u00e5 d\u00e5lig hum\u00f6r just idag. Jag fick sitta och v\u00e4nta p\u00e5 att de startade om datorn som sk\u00f6tte inspelningen. Det blev ett par minuter som jag \u00e4gnade \u00e5t att prata med de tv\u00e5 som sedermera sp\u00e4nde fast mig i gummisn\u00f6ret. Vi pratade om vad jag gjorde annars och jag tipsade om hur vi gjorde repriser under riktig tv-inspelning. Jag tror inte de lade EVS p\u00e5 minnet b\u00e4r vi tillslut fick klartecken och jag gick fram till kanten. Jag stod d\u00e4r. Det var fyrtiosju meter ner till vattnet. Man hade fr\u00e5gat mig om jag ville doppas idag. Eftersom jag s\u00e4kert skulle \u00e5ngra mig om jag inte l\u00f6pte linan ut s\u00e5 bad jag om att doppas ner till midjan ungef\u00e4r. F\u00f6tterna satt sp\u00e4nda i en gummiband som var avm\u00e4tt mot min vikt. Allt som fanns att h\u00e5lla sig i var ett r\u00e4cke p\u00e5 v\u00e4nster sida. Jag tittade ner och s\u00e5g det klarg\u00f6ra vattnet. Jag lyfte blicken och s\u00e5g n\u00e5gra f\u00e5glar lyfta fr\u00e5n andra sidan floden. en av de tv\u00e5 som sp\u00e4nt fast mig bad mig titta upp i en kamera och le. Sedan r\u00e4knade han till tre. Redan p\u00e5 tv\u00e5 f\u00f6rflyttade jag vikten fram\u00e5t. Jag motstod reflexen av flytta fram ett ben eftersom jag visste att det inte var n\u00e5gon id\u00e9, det fanns inget att st\u00e4lla foten p\u00e5 och hindra fallet. Jag f\u00f6ll framl\u00e4nges och pl\u00f6tsligt hade f\u00f6tterna ingen kontakt med plattformen l\u00e4ngre. Det var verkligen som n\u00e4r man vaknar i en dr\u00f6m precis i ett fall. Skillnaden var uppenbar, h\u00e4r fanns inget att vakna ur. Min fart \u00f6kade medan jag riktade in kroppen med huvudet f\u00f6re. Tiden gick fort och jag s\u00e5g vattnet komma n\u00e4rmare. Med hakan mot br\u00f6stkorgen sp\u00e4nde jag armarna ovanf\u00f6r huvudet och hann v\u00e4nta i ett \u00f6gonblick. Linan hade redan b\u00f6rjat bromsa fallet p\u00e5 ett v\u00e4ldigt mjukt s\u00e4tt och n\u00e4r jag v\u00e4l br\u00f6t vattenytan var det bara kraft nog kvar att doppa mig till midjan, precis som jag bett om. Badet var dock \u00f6ver p\u00e5 ett \u00f6gonblick och f\u00e4rdriktningen \u00e4ndrades till upp\u00e5tg\u00e5ende. Jag omfamnade situationen och utbrast &#8221;Cow-a-bungaa&#8221; med s\u00e5 mycket Turtles-k\u00e4nsla som jag kunde uppbringa. Jagstudsade flera g\u00e5nger men den initials k\u00e4nslan var \u00f6ver. Nu var allt kontrollerat och jag fylldes av gl\u00e4dje. Det var v\u00e4l dels adrenalinet som talade, dels var det insikten att jag faktiskt gjort det, jag hade hoppat bungy. Jag hade kastat mig ut, eller ja, fallit mer utav. Nu h\u00e4ngde jag med f\u00f6tterna i v\u00e4dret och v\u00e4ntade p\u00e5 att studsarna skulle avta och att de i b\u00e5ten under skulle f\u00e5 tag p\u00e5 mig. Jag tror jag log hela v\u00e4gen in till stranden. N\u00e5gon sorts dumt smil \u00f6ver vad jag \u00e5stadkommit. Jag kunde h\u00e5lla p\u00e5 alla k\u00e4nsloutbrott och vill h\u00e4vda att jag var ganska st\u00e4dad n\u00e4r jag studsade i land. Trots vandringen f\u00f6r bara n\u00e5gon timme sedan var det med pigga steg som jag sprang upp f\u00f6r trapporna tillbaka mot plattformen, redo f\u00f6r mitt andra hopp. Det var en bit att springa och tillslut satte konditionen stopp f\u00f6r tempot. Jag v\u00e4xlade ner till promenadtakt och m\u00f6ttes av grattisrop och tjut fr\u00e5n de andra i gruppen. Det var ganska m\u00e5nga som hoppade, eller provade p\u00e5 den stora gunga som ocks\u00e5 var ett alternativ. <\/p>\n<p>Jag h\u00e4mtade ut en ny biljett och m\u00f6tte upp med min tandempartner. Enligt samma rutin som tidigare fick vi nu en sele, v\u00e4gas och slutligen sp\u00e4nnas fast vid gummibandet igen. Hon var riktigt nerv\u00f6s och menade p\u00e5 att vi inte skulle hoppa. Jag och en av de som sp\u00e4nt fast oss lyssnade s\u00e5 mycket p\u00e5 det egentligen. N\u00e4r vi b\u00e5da var i position och hade vinkat in i kameran f\u00f6rflyttade jag \u00e5terigen tyngdpunkten och f\u00f6ll. Hon ins\u00e5g snabbt att det inte gick att st\u00e5 kvar varf\u00f6r hon gjorde samma sak. F\u00f6r andra g\u00e5ngen p\u00e5 kort tid st\u00f6rtade jag med huvudet f\u00f6re ner mot vattnet. Denna g\u00e5ngen ville vi bara nudda ytan. Vi m\u00e5ste ha haft en s\u00e4mre linje denna g\u00e5ngen f\u00f6r det k\u00e4ndes h\u00e5rdare n\u00e4r linan, eller linorna om vi ska vara korrekta, b\u00f6rjade bromsa v\u00e5r fart. Vi n\u00e5dde aldrig vattnets utan studsade upp igen. Denna g\u00e5ngen tittade jag ner, eller upp, mot f\u00f6tterna och s\u00e5g linorna n\u00e4r vi v\u00e4nde och f\u00f6ll ned\u00e5t igen. Hennes r\u00e4dsla hade nu avtagit och \u00f6verg\u00e5tt i en gl\u00e4dje eller l\u00e4ttnad. Ganska snabbt hade alla studsar tagit slut och vi f\u00e5ngades upp av b\u00e5ten. F\u00f6r mig k\u00e4ndes andra g\u00e5ngen ungef\u00e4r som den f\u00f6rsta. Jag var mer beredd p\u00e5 vad som skulle ske men det var fortfarande h\u00e4rligt. <\/p>\n<p>Efter att ha k\u00f6pt ut det mesta man kunde i mediev\u00e4g och \u00e4ven f\u00e5tt en t-tr\u00f6ja som ber\u00e4ttar vad jag gjort \u00e5kte vi vidare till camp. Kv\u00e4llen b\u00f6rjade s\u00e4nka sig n\u00e4r matlaget stuvade till en fantastisk middag. Pannbiffar med potatis och s\u00e5s. Jag tog flera g\u00e5nger innan jag gav upp. Vi var tre som delade p\u00e5 en maskin tv\u00e4tt, kanske den sista p\u00e5 resan innan natten gjort ett s\u00e5dant int\u00e5g att det var dags att krypa till kojs. Fortfarande lite stolt \u00f6ver vad jag gjort, att jag gjort det utan att tveka, somnade jag ganska snabbt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Imorse var jag en av de f\u00f6rsta uppe. Anledningen var att jag och min t\u00e4ltkamrat tillsammans med sex till skulle ut och vandra. Tongariro Alpine Crossing v\u00e4ntade. Topp tio vad g\u00e4ller dagsvandringar i v\u00e4rlden faktiskt. Snabbt ordnades med frukost och det sista av det som skulle bli dagens lunch. Klockan n\u00e4rmade sig avf\u00e4rd och vi [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/264"}],"collection":[{"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=264"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/264\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":272,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/264\/revisions\/272"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=264"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=264"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=264"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}