{"id":266,"date":"2012-01-28T01:35:57","date_gmt":"2012-01-27T14:35:57","guid":{"rendered":"http:\/\/resebloggen.gunzel.se\/?p=266"},"modified":"2012-01-30T00:01:05","modified_gmt":"2012-01-29T13:01:05","slug":"dag-61-blandar-gammalt-och-nytt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/?p=266","title":{"rendered":"Dag 61; Blandar gammalt och nytt"},"content":{"rendered":"<p><strong>Det blev en lagom lugn start p\u00e5 dagen. <\/strong>Jag hade kv\u00e4llen innan packat lite av det jag skulle ha med mig. Efter att jag g\u00e5tt upp och \u00e4tit frukost och lagt i det sista i ryggs\u00e4cken var vi fyra som gick iv\u00e4g mot busstationen. Regnet h\u00e4ngde i luften. <\/p>\n<p>Idag skulle bli en v\u00e4ldigt intensiv dag. De tre aktiviteter jag kikat p\u00e5 ig\u00e5r skulle sedan p\u00e5 kv\u00e4llen l\u00e4ggas ihop med en fj\u00e4rde, en kulturkv\u00e4ll i maorisk tappning. Vi fyra hoppade p\u00e5 bussen och \u00e5kte ut till st\u00e4llet d\u00e4r man uppfann Zorb. Det allra f\u00f6rsta fr\u00f6et till resan f\u00f6ddes just ur tanken att \u00e5ka till Nya Zeeland och prova zorbing. Det g\u00e5r helt enkelt ut p\u00e5 att man kl\u00e4ttrar in i en stor &#8221;badboll&#8221;, en Zorb, och rullar ner f\u00f6r en gr\u00e4sbekl\u00e4dd backe. i bollen finns en boll till och det \u00e4r i den man \u00e4r och \u00e5ker. Utrymmet mellan bollarna, den inre och yttre, \u00e4r luftfyllt. Framme s\u00e5 skrev vi in oss och gjorde oss klara. Vi skulle \u00e5ka tv\u00e5 och tv\u00e5 i en variant d\u00e4r man fyller en del av utrymmet d\u00e4r &#8221;passageraren&#8221; \u00e5ker med vatten. Vi fick reda p\u00e5 att vi skulle \u00e5ka mer \u00e4n en g\u00e5ng. De bj\u00f6d oss p\u00e5 en extra tur som skulle g\u00e5 nedf\u00f6r en annan bana. If\u00f6rd badkl\u00e4der och en svart t-tr\u00f6ja kr\u00f6p jag in som nummer tv\u00e5 i zorben h\u00f6gst upp p\u00e5 kullen. Vattnet var varmt och ljudbilden inne i bollen var n\u00e4stan som n\u00e4r man pratar med en bl\u00f6t tr\u00f6ja \u00f6ver huvudet. Det gavs en rumslig efterklang och det k\u00e4ndes inst\u00e4ngt. Ing\u00e5ngen f\u00f6rseglades. Sikten ut var begr\u00e4nsad, vi s\u00e5g ungef\u00e4r vad som fanns p\u00e5 andra sidan plastbollen men b\u00e4st det som var n\u00e4rmast zorben. S\u00e5 rullades vi iv\u00e4g. Det var en sp\u00e4nnande upplevelse. Banan var rak och det guppade n\u00e5got. Det var som att \u00e5ka en vattenrutschbana n\u00e4stan. Vi gled i vattnet och snurrade inte runt, men huvudet var ibland ner\u00e5t backen, ibland upp mot toppen. Det var omskakande och faktiskt s\u00e5 st\u00e4mmer beskrivningen &#8221;en blandning mellan vattenrutschbana och bergochdalbana v\u00e4ldigt bra \u00f6verens med verkligheten. Den mjuka men bl\u00f6ta \u00e5kturen slutade d\u00e4r backen planade ut och i och med att vi kr\u00e4lade oss ut ur handbollen hade jag n\u00e5tt m\u00e5let: Jag hade zorbat. Den andra \u00e5kturen var i en bana som zick-zackade sig ner. \u00c4ven den vattenfylld, \u00e4ven den v\u00e4ldigt rolig. H\u00e4r fick vi \u00e5ka ensamma varf\u00f6r det fanns utrymme att fara runt mer. Det var precis vad som h\u00e4nde n\u00e4r bollen bytte riktning. \u00c4ven denna resa avslutades p\u00e5 flackmark och jag tog mig ut. Det var definitivt en annorlunda upplevelse, det var kul, och ska man g\u00f6ra det ska man g\u00f6ra det d\u00e4r det uppfanns i mitten av nittiotalet. <\/p>\n<p>Jag snabbade mig in och bytte till torra kl\u00e4der. Jag skulle vidare till n\u00e4sta aktivitet och min skjuts hade redan kommit. Jag k\u00f6rdes ut i landsbygdsmilj\u00f6 till Offroad NZ. Jag skulle k\u00f6ra bil i terr\u00e4ng. Jag l\u00e4mnade ifr\u00e5n mig v\u00e4ska och en kasse med bl\u00f6ta badkl\u00e4der som stuvades undan medan jag fick ett par bilnycklar. Vi var inte s\u00e5 m\u00e5nga som skulle ut och k\u00f6ra nu n\u00e4r det precis b\u00f6rjat regna m\u00e4rkbart. Det var jag och ett par som \u00e5kte i en bil. Det roliga och det jag s\u00e5g fram emot var att f\u00e5 k\u00f6ra sj\u00e4lv. Det har inte skett p\u00e5 nior veckor, om vi r\u00e4knar bort fyrhjulingsturen. Bilen var en Suzuki Jimmy, automatv\u00e4xlad och med en radio inbyggd. Med oss ut i banan fanns en instrukt\u00f6r som \u00f6ver radion gav oss instruktner om hur och vart vi skulle k\u00f6ra. Han gick bredvid oss i regnet som tilltog. Jag k\u00f6rde med rutan nere, b\u00e5de f\u00f6r k\u00e4nslan och f\u00f6r att d\u00e5 och d\u00e5 kunna sticka ut huvudet och titta n\u00e4r jag tog mig \u00f6ver n\u00e5got. Det k\u00e4ndes inte alls konstigt att hoppa in p\u00e5 h\u00f6ger sida av bilen. Det var att l\u00e4gga i v\u00e4xeln med v\u00e4nster hand som k\u00e4ndes lite avigt. Att man\u00f6vrera bort fordonet in i skogen var heller inga problem men jag gissar p\u00e5 att det sitter djupt i ryggen med h\u00f6gertrafik. I en rondell eller stor korsning skulle det nog kr\u00e4vas lite mer tanke \u00e4ven om det k\u00e4nns helt naturligt med det s\u00e4tt som trafiken flyter. <\/p>\n<p>Turen gick \u00f6ver stock och sten. Ner i vattendiken och upp igen. Vid ett par tillf\u00e4llen stannade vi och gick ut och tittade p\u00e5 hindret som skulle komma. ett hinder var en v\u00e4ldigt brant nedf\u00f6rsbacke. Det lutade \u00e5ttio grader som mest. Det var bara att h\u00e4nga p\u00e5 bromsen och glida ner. Det var kul att k\u00f6ra. Lite utmaning eftersom jag inte k\u00f6rt i terr\u00e4ng f\u00f6rut. Helt annat \u00e4n att ta sig fram med Volvon. Det tog ungef\u00e4r en timme att ta sig runt banan. Det regnade hela tiden. V\u00e4l tillbaka fanns det \u00e4nnu en grej att g\u00f6ra. P\u00e5 en s\u00e5 kallad Adrenalintur med en f\u00f6rare som kunde k\u00f6ra i terr\u00e4ng skulle jag \u00e5ka med runt en bana i runda sl\u00e4ngar tio minuter. Jag fick p\u00e5 mig skyddskl\u00e4der och vi \u00e5kte iv\u00e4g. Det var en mer extrem bana \u00e4n den jag \u00e5kt tidigare idag. Vi \u00e5kte med slagsida, ungef\u00e4r fyrtiofem grader. Det k\u00e4ndes kan jag s\u00e4ga. Han tog mig \u00f6ver stenar, upp f\u00f6r backar, \u00f6ver gupp, sladdandes runt stenar. Det var sp\u00e4nnande att f\u00e5 \u00e4ven denna typ av k\u00f6rning, som jag endast sett p\u00e5 Jeeptr\u00e4ffen under Bessemerfesten i Hofors tidigare. <\/p>\n<p>Jag fick skjuts \u00e4ven tillbaka. Detta var definitiv som \u00e4ventyrsparken Agroventure. H\u00e4r fanns ett antal utmaningar att testa p\u00e5. Det fanns bungy, jetb\u00e5t, swinggung och vindmaskin samt Sweeb vilket var det jag skulle prova. Vad \u00e4r d\u00e5 Sweeb? Det \u00e4r som en cykel som g\u00e5r p\u00e5 r\u00e4ls. I en korg under h\u00e4nger man och trampar. Det fanns en bana som var tv\u00e5 hinder meter l\u00e5ng. Det togs tid p\u00e5 hur l\u00e5ng tid det tog och sedan fanns chansen att vinna lite pengar om man slog rekordet. Jag satte mig i och b\u00f6rjade trampa. Oj s\u00e5 jag trampade. F\u00f6r allt vad jag var v\u00e4rd pressade jag pedalerna runt och kom ganska snabbt upp i fart. Jag gjorde ett snabbt v\u00e4xelbyte och \u00f6kade farten ytterligare. Sedan kom det sv\u00e5ra, att h\u00e5lla farten tre varv. Det var riktigt segt mot slutet och det brann i benen n\u00e4r jag tog de sista stegen \u00f6ver m\u00e5llinjen. Det tog fyra hundra meter att stanna, jag frihjulade tv\u00e5 varv innan de f\u00e5ngade in mig och bromsade ner farten till noll. Jag steg ur och kollade p\u00e5 klockan. 1.00,2. Precis \u00f6ver en minut och jag fick ett erk\u00e4nnande fr\u00e5n personalen p\u00e5 plats att detta var en riktigt bra tid f\u00f6r att vara f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Rekordet var ungef\u00e4r fem-sex sekunder snabbare. Benen var svaga n\u00e4r jag stapplade tillbaka till det sk\u00e5p d\u00e4r jag l\u00e5st in v\u00e4skan, men det var det v\u00e4rt. <\/p>\n<p>Regnet var nu kraftigt och jag letade mig bort till en busstation f\u00f6r att \u00e5ka tillbaka till camp. Ungef\u00e4r en kvart tillbringade jag i det v\u00e5ta innan bussen kom. Jag var fortfarande v\u00e4ldigt bl\u00f6t n\u00e4r jag steg in p\u00e5 McDonald&#8217;s f\u00f6r att f\u00e5 i mig lite lunch. Jag stannade d\u00e4r tills jag var relativt torr. V\u00e4l p\u00e5 camp bytte jag om och duschade snabbt. Det stundade kulturshow i form av mat och underh\u00e5llning i en Maori-by. Bussen kom och h\u00e4mtade upp oss. P\u00e5 v\u00e4gen ut l\u00e4rde vi oss lite ord och uts\u00e5g \u00e4ven en i gruppen till h\u00f6vding. Han skulle h\u00e5lla koll p\u00e5 oss under kv\u00e4llen. Bussarna i detta land m\u00e5ste vara av s\u00e4rdeles klen sort. \u00c4ven den bussen vi \u00e5kte i nu, i likhet med den vi hade f\u00f6rsta dagarna p\u00e5 resan, f\u00f6rlorade str\u00f6mmen och sj\u00e4lvdog i en uppf\u00f6rsbacke. Det l\u00f6stes snabbt n\u00e4r en annan buss m och h\u00e4mtade upp oss, de sista 38 passagerarna till showen. V\u00e4l framme skulle vi m\u00f6tas med en ritual och vi skulle meddela att vi kom i enbart fredliga syften. Totalt fem krigare m\u00f6tte upp med dans och stridsrop. En av fyra utsedda h\u00f6vdingar l\u00e4mnade ett fredstecken som accepterades. Vi leddes i och med detta in i byn. D\u00e4r fick vi titta p\u00e5 flera stugor och prata lite med m\u00e4nniskorna vars kultur vi nu hade stigit in i. De pratade om utsmyckning av husen och visade p\u00e5 oss lekar f\u00f6r att tr\u00e4na krigare. Efter en snabb titt p\u00e5 det som skulle bli v\u00e5r mat sattes vi ned i en f\u00f6rsamlingssal. Med s\u00e5ng och dans fick vi f\u00f6lja med p\u00e5 en tur in i Maoriernas v\u00e4rld, de f\u00f6rsta som kom till Nya Zeeland ungef\u00e4r sex hundra \u00e5r innan engelsm\u00e4nnen. Vi slussades in i matsalen d\u00e4r det serverades en v\u00e4ldigt god buff\u00e9 med allt fr\u00e5n flera sorters potatis till k\u00f6tt. Efterr\u00e4tt var b\u00e5de kladdkaka och Pavlova, som jag provat tidigare. Denna var dock godare. Det bj\u00f6ds p\u00e5 mer s\u00e5ng innan det var dags att \u00e5ter kl\u00e4ttra ombord p\u00e5 bussarna. Busschauff\u00f6ren h\u00f6ll l\u00e5da medan han tog oss ner till stan. Jag tycker att detta \u00e4r ett fantastiskt s\u00e4tt som urbefolkningen hittat f\u00f6r att dels tj\u00e4na pengar, dels sprida sin kultur och se till att den finns kvar. \u00c4ven mots\u00e4ttningar byggs bort med lite mer vetskap om vad det handlar om. Andemeningen med tillst\u00e4llningen var minst lika mycket som maten att budskapet gick fram. Budskapet att &#8221;detta \u00e4r vi, vi bjuder in oss f\u00f6r att ni ska f\u00f6rst\u00e5 oss&#8221;. Det var en mycket bra kv\u00e4ll. <\/p>\n<p>Men \u00e4nnu var den inte slut. Fem ur gruppen hoppade av p\u00e5 stan och skulle nu g\u00f6ra Rotorua os\u00e4kert. Vi hittade f\u00f6rst en enklare pub med livemusik. Vid midnatt drog vi vidare till en nattklubb d\u00e4r jag dansade f\u00f6r fulla muggar. Det var l\u00e4ngesedan och \u00e4ven om det k\u00e4nns v\u00e4ldigt obekv\u00e4mt att vara i en s\u00e5dan situation s\u00e5 var det kul och jag var upprymd n\u00e4r vi vid tretiden gick den dryga kvarten tillbaka till camp. Det var v\u00e4ldigt kallt och jag drog mig b\u00e5da sovs\u00e4ckarna innan jag sl\u00e4ckte lampan.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Det blev en lagom lugn start p\u00e5 dagen. Jag hade kv\u00e4llen innan packat lite av det jag skulle ha med mig. Efter att jag g\u00e5tt upp och \u00e4tit frukost och lagt i det sista i ryggs\u00e4cken var vi fyra som gick iv\u00e4g mot busstationen. Regnet h\u00e4ngde i luften. Idag skulle bli en v\u00e4ldigt intensiv dag. [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/266"}],"collection":[{"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=266"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/266\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":275,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/266\/revisions\/275"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=266"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=266"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/resebloggen.gunzel.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=266"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}