En helt ok frukost serverats på hotellet innan vi gav oss av. Vi skulle ta oss genom North Carolinas träskmarker vid kusten, vidare norrut och återigen stifta bekantskap med havet, såhär 180 mil norrut från Key West. Vägen blev smalare och efter ett tag var filen lika bred som bilen. Vi följde väg 264 och sedan 92 till Bath – den äldsta staden i North Carolina. Tidigt 1700-tal blev bebyggelsen här en stad och spåren är inte många men de finns. Vi parkerade bilen och tog oss fotledes utefter ett par gator som kantades av hus från tidig nybyggartid. Husbyggartekniken var särdeles lite varierad. Trähus i två våningar och en murad skorsten från markplan och förbi nock avlöste varandra. Området var inte så stort men mysigt.
Bilfärden fortsatte genom milsvida träskmarker, grövre vegetation än Everglades och mer brunt i färgskalan. Vi passerade utkanten av Alligator River National Wildlife Refuge och vidare mot Outer Banks. Sista utposten mot havet utmed North Carolinas kust är en remsa med sandbankar som bebyggts. Här står ett antal fyrar som från tidig tid markerat kusten. Området kändes väldigt mycket som Florida Keys men ändå inte; Temperaturen var annorlunda i och med en lägre luftfuktighet, bankarna hade tunnare växtlighet och var högre. Vi besökte Bondi Island Lighthouse, en svart och vit byggnad som ståtligt sträckte sig mot skyn. När den var igång syntes dess sken 16,5 sjömil ut.
Vi tog oss norrut längs väg 158 och såg kulörta flervåningshus på styltor blandas upp med snabbmatsrestauranger och surfbutiker. Vägen var rak och bröts av trafikljus. Jag förstod det inte först, det var mer en känsla jag fick – vad hände i bilen bredvid? Var det en högerhand-vänsterbenrörelse som jag var väl bekant med? Teorierna byttes mot konstateranden när vi vid nästa rödljus kunde konstatera att tjejen i en gråsliten Honda Accord faktiskt körde manuell växellåda. Det är inte en vanlig syn här, den första vi noterar denna resa. Jag tror den stora utbredningen av automatlåda är lite att tacka för att trafikflödet är så dynamiskt och välfungerande. Jag tycker att det finns en respekt här för andra trafikanter som vi väldigt mycket saknar i Sverige, bilister är i större utsträckning villig att justera sin egen hastighet och fil för att på det stora hela hålla flödet utan stopp. Det är bara att bromsa och gasa, inget vevande med växlar för att accelerera förbi någon.
Vidare norrut mötte vi samhället Kitty Hawk och området där bröderna Wright testade sig fram till den första flygturen. Den stora nyheten jämfört med tidigare försök var systemet för att styra planet. Vid 1900-talets början var området knappt bebyggt utan det fanns mycket utrymme att prova sig fram i den mjuka sanden. Efter att vänt in på fastlandet igen fortsatte vi att beta mil, vi körde in i Virginia och passerade Norfolk lagom till eftermiddagsrusningen. Vi fortsatte på motorvägen och passerade Richmond innan vi slog läger på ett Super8-motell. Knappa två timmar bilfärd väntade den följande morgonen innan vi skulle åka karusell igen.