En resa från kust till kust

Berg- och Dalbana i motljus. Santa Monica Pier, CA. USA.

Månad: november 2011

Dag 3; Så här går det till.

Starten på dagen blev lite konstig. Vi var några stycken som helt klart tyckte att det var dags att gå upp. Jag hade rekat lie och visste att solen skulle gå upp klockan 06:11. Eftersom det var fortfarande mörkt ute hade jag mina misstankar att det inte var morgon, vad än vi tyckte. Det visade sig att klockan var strax efter 03 och det var verkligen inte dags att gå upp än. Jag sov vidare en stund och startade dagen strax efter sju istället.

Vi hade fått igång klimatanläggningen i Cellen kvällen innan. Temperaturen var därför snudd på låg efter en natt. Ute däremot var det verkligen inte svalt. Eftersom det igår var ganska dyrt att köpa frukost ute bestämdes det att gemensamt handla råvaror och laga dagens viktigaste mål själva. Det ligger en butik bara rakt över gatan från boendet.
Bröd, ost, ett halvt kilo smör, flingor och mjölk; En stadig frukost avnjöts i anläggningens gemensamhetsutrymmen.

Vid 10 blev vi upphämtade med bussen. Vi skulle åka 30 minuter bort till East Point där vi skulle ha en liten genomgång av vad resan kommer att innehålla. Vi tilldelades en campingstol och slog oss ner i skuggan precis vid havet. Det är ett klimat och vegetation här som är som jag nog aldrig sett tidigare. Det är väldigt grönt överallt. Väldigt varmt, fuktigt och grönt.

20111201-092144.jpg
Vi fick en genomgång på vad resan kommer att innehålla. En tidsplan, vad vi ska se och besöka samt lite tips på vad vi bör försöka se; Vilka extraturer vi kan göra. Helt klart är att Australien är ett enormt land och att vi kommer att se mycket. Vi kommer resa längs en motorväg som är längre än Sverige. Vi tilldelades arbetsuppgifter. Några blev matlagare, andra fick till uppgift att fylla på förråden av vatten och is. Jag och en till blev utnämnda till Madrassmän. Det innebär tydligen att det är vi som ska klättra upp på den lilla släpvagn i drar efter bussen och aningen ta fram eller stoppa undan madrasserna vi sover på. Jag kvalade in tack vare min kroppshydda; Taket på vagnen är ganska tunt så det finns en maxvikt för att klättra dit.

Eftermiddagen ägnades åt att skaffa det sista innan vi lämnar civilisationen. När vi väl väl lämnat imorgon dröjer det ungefär fem dagar innan vi är i närheten av köpcentrum igen. Det var påbjudet med hatt. Den keps som jag fått av mor och släpat ända till andra sidan jorden dömdes ut snabbt av vår reseledare. Anledningen var att det var alldeles för lite luftcirkulation kring huvudet. Vi var därför ett helt gäng som efter mötet gick runt bland butiker och letade hatt. Det tog ett par butiker men jag hittade tillslut en som jag köpte. Jag känner mig iallafall ganska mycket Crocodile Dundee när jag bär den.
Kvällen var lugn. Imorgon lämnar vi Darwin och ska börja sova i tält.

20111201-092253.jpg

Dag 2; En första titt på Australien

Jag beslutade precis att det var en resdag till Australien. Det ger att jag nu avslutar dag två, som på många sätt satt ihop med gårdagens långa transport.
Vi styrde kosan mot frukost. Klockan hade blivit tidig förmiddag och det kändes att det trots allt var någon timme sedan mat senast. Inte första bästa, men kanske andra eller tredje stället vi hittade föll oss tillräckligt i smaken för att avancera in i lokalen och beställa. Jag hittade en tallrik med flingor och en ost- och skinkfylld croissant. Godare än vad jag förväntat mig.
Syftet med de två första dagarna i landet är alltså att ställa in både kropp och själ på vad som komma skall. Vad det exakt är som komma skall är jag inte riktigt klar över än. Imorgon har vi ett ”uppstartsmöte” där vår reseledare kommer att förklara den dagliga rutinen med mat, handla sova. Han även ge inblick i resan i lite mer detalj; Var och när vi kommer åka, vilka djur som är farliga också vidare. Allt detta imorgon.
Dagen flöt på i ett lugnt tempo. På vägen tillbaka till boendet, eller ”cellen” som vi lite skämtsamt har kallat det rum där vi huserar, utforskade vi lite mer av Darwin än vi först planerat. Vissa skulle kunna hävda att vi gick vilse, jag vill se det som en utflykt. Det blev ett antal sådana utflykter i olika gruppkonstellationer under dagen. Vissa innehöll äta, andra var bara vandra omkring. Det bör kanske tilläggas att Darwin inte är en väldigt stor stad. Det var snabbt gjort att beta av de centralare delarna.
Anläggningen där vi nu bor är ett så kallat Backpackers Accomodation och är ett väldigt enkelt hotell där möjligheten finns att dela rum med andra. Vi är fyra i vår cell där alla hör till samma grupp. Vidare så finns pool, poolbar och kök på området samt lite gemensamma utrymmen för äta och umgås. Det var just i anslutning till dessa utrymmen som vi på kvällen bjöds på grillfest. Vår reseledare grillade och gruppen, som nu ökat i storlek till 22 personer, åt. Jag hittade bland tillbehören en sallad som jag speciellt fastnade för; En skål med ostbitar som det var nedslängt någon ensam bit röd paprika i. Mycket smakrikt.
Det är väldigt trevlig stämning så här i början av FIRO-cirkeln men jag är övertygad om att det inte blir några bekymmer. Alla är här för samma sak, upplevelser, och i princip alla är här utan att känna någon sedan tidigare.
Klockan är inte mycket, men jag avslutar kvällen nu redan strax efter åtta. Allt för att ladda för det som komma skall.

Dag 1 eller 2; När är jag?

Vi är iallafall framme. Jag släpptes in i landet efter en lång resa. Söndag strax efter 11 på förmiddagen släpptes jag av på Arlanda. Jag vandrade runt ett tag, åt lite lunch och avvaktade. Vi skulle mötas vid valutaväxlingskontoret på Sky City. Och visst fanns där redan ett gäng när jag ställde ner väskan.

Planet lyfte mot London vid 15-tiden. Vid 22 lyfte nästa för resan London-Singapore. Det var ett brutalt stort plan. Långt ifrån de kärror som jag vanligtvis får åka med mellan Sverige och Danmark till exempel. Nästan 12 timmar senare landade vi i södra asien.

På flygplatsen i Singapore, som tydligen anses vara en av de bättre i världen var det inga problem att hitta mat. Detta till trots att det jag gjort mest det senaste dygnet faktiskt har varit att äta. Jag såg också ett exempel på globaliseringen när jag köpte en flaska flaskvatten. Panten gick att plocka ut, en krona, i Sverige och 1.50 mer om du pantade den i Norge. Det var som när jag vid resan från Thailand till USA hamnade på en flygplats som spelade Roxette i högtalarsystemet; Sverige är mer kännt i världen än man först kan ana. 

Nästa anslutning lyfte även det vid 22-tiden. Bara sju timmar efter att vi vaknat och fått serverat frukost var det alltså dags att sova igen. Det känns som om måndagen bara försvann. Fem timmar senare landade vi. Nu var det tidig morgon men väldigt varmt ändå. Strax innan 07 var vi incheckade på anläggningen som skall fungera som husrum de närmaste två nätterna. Frukost stod på schemat och vi hann med en prommenad i den lilla staden Darwin. Vatten köptes i anmärkningsvärd mängd innan det var tillbaka till boendet för att smörja in kroppen med solkräm. Just när jag författar detta har klockan precis slagit 09:10 tisdag och dagen kommer användas till att fortsätta lära känna de andra i gruppen och grillfest. Det finns en risk att kvällen blir relativt kort ändå, det är de två dagarna i Darwin som fungerar som acklimatiseringsperiod.

Det närmar sig…

Det är lite mindre än ett dygn kvar och väskan är redan packad. Jag tror inte den har varit klar så här tidigt någon gång innan.
Det skulle eventuellt vara när jag i jobbet reser bort och bara tar med mig den väska som, efter förra resan, begåvats med mindre lortig och mer ren tvätt.

Nu är detta inte en vanlig resa heller. Dels på grund av bortsvarandetiden; Sextiosex dagar väntar på annan ort. Dels på grund av kontinentvalet; Jag har aldrig varit på södra halvklotet.

Själva upplägget på resan är också nytt för mig. Jag åker på ”äventyrscharter” i bussar som enligt uppgift kan vara rosa. Det är mycket som är okänt. Jag vet inte vilka jag ska åka med eller hur många som ingår i gruppen. Jag vet lite datum, Australien fram till den tredje januari. Nya Zeeland sedan och hemkomst klockan 14:15 den 31:a januari. Jag vet inte vart vi åker mer än i stora drag, men ska jag vara ärlig så tycker jag det är lite av grejen.

Eftersom mitt liv i övrigt ibland har en framförhållning på under 24 timmar så är detta ännu mer extremt. Jag får detaljer under resan, de första när jag kommer till Alanda. Enormt spännande.
Bekvämlighetsmässigt ser det ut som att jag får ställa om från ”Hotellrum, hyrbil och solkräm” till ”Tältsäng, mat över öppen eld och solkräm” Mängder med solkräm.

Jag har bilden av Steve Irvin, Krokodiljägaren i minnet. Detta tillsammans med stämningen i ”Doktorn kan Komma” från mitten åttio-tal och jag är övertygad om att det enorma landet Down Under erbjuder mest öken och beige-färgad klädsel.

Min bror tycker att jag till det att jag kommer till Nya Zeeland ska odla ett ordentligt skägg och med en torkad träpinne i näven rida i full galopp genom landskapet. Vi får se hur det blir med det.

Snart är jag iallfall där Carola var 1990: Mitt i ett äventyr.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén