resebloggen.Günzel.se

En resa från kust till kust

Berg- och Dalbana i motljus. Santa Monica Pier, CA. USA.

Kategori: Pennsylvania

Dag 24; Naturlig fallenhet

Jag fascineras av vatten. Hur det alltid hittar en väg förbi hinder, aldrig blir stillastående. Vatten har en förmåga att rama in men också en otrolig kraft i sin framfart. Historiskt har vatten även haft stor betydelse för sjöfarten och jag tror det fortfarande vilar en mystik över att vi inte kan se allt som finns i våra hav.

Dagens första destination var Niagarafallen, dessa tre vattenfall i gränslandet mellan USA och Kanada. En turistdestination utan dess like. Vi lämnade hotellet och jag förfärades över hur parkeringsrutiorna till bilarna var ritade. Den ruta vi blivit tilldelade var inte rak. Infarten var smalare än änden mot huset vilket medförde att det såg ut som att jag parkerat snett, oavsett hur jag ställde mig. Frukosten bestod av omelett med tillbehör. De sista milen mot fallen följde vi en enkelt skylt som inbland var väldigt svår att se. Generellt sett här i landet är de inte duktiga på att placera trafikskyltar så de syns tydlig. Visst, informationen på skylten är lätt att ta till sig och förstå men ofta är placeringen bakom ett buskage, lågt på andra sidan korsningen skymd av andra trafikanter eller helt enkelt för nära inpå. Petersson har ett skarpare öga än mitt och ser texten på större avstånd vilket har varit bra i flera lägen.

Väl framme i samhället Niagara Falls parkerade vi bilen utefter gatan och promenerade tillfallen. Redan på håll hördes bruset. Vattendimman Sybtes mellan kåkarna så det var inte svårt att hitta vägen fram. Ett stort området vatten bröt fram. Vi kunde se hur det strömmade och hur det låg träd och annat på små öar som bildats. Via en gångväg tog vi oss ut mellan fallen, längst det väl preparerade turiststråket. Vi såg hur marken tog slut och vattnet hade inget annat val än att störta nedåt. Det som var mest imponerande var nog ändå att landskapet bröt av så snabbt. Relativt platt mark öppnade plötsligt upp sig där vattnet forsade ner och skapade en reva. På andra sidan låg Kanada och det verkade vara minst lika många turister som tittade på fallen från den sidan. 

Den del som kallas Hästskofallet är format som en hästsko och låg vidare längs gångvägen. Jag stod en stund och försökte greppa omfattningen, hur långt fallet var, hur långt det var till andra sidan – Niagarafallen var imponerande.


Vi fortsatte vår färd västerut. Nästa park ligger i Chicago men på vägen dit passar vi på att göra ett besök på HQ. Bolaget vi båda jobbar för har sitt säte i Pittsburgh, Pennsylvania. Vi hade meddelat att vi skulle komma förbi under dagen och när klockan var precis innan halv fyra klev vi in i receptionen. Vi blev väl mottagna, hela bygget visste att “idag kommer det svenskar” och vi möttes upp av HR-avdelningen. Vi fick en bra tur genom anläggningen och fick en chans att hälsa på många av de som annars bara hörts av via mail tidigare. Vi såg hur HQ hade det i sitt garage där nästan sex gånger så många fordon hanteras jämfört med vad vi gör i Stockholm, vi pratade med IT-avdelningen och vandrade runt i korridorer med bilder på väggarna. Många av dem kände jag igen. Det var bilder tagna under produktioner från runt om i världen, bland annat en från Fotbolls-EM i Bordeaux. Jag mindes och berättade om hur vi lämnat efter oss en vägg av kabel när vi lämnade. Vid en fikahörna såg jag en figur jag kände igen. Väldigt oväntat stod där en tekniker jag mötte när jag var över till USA i början av 2016. Då var målet tre veckor med studiebesök att se hur de jobbade med TV här i landet där HQ ligger. Han höll nu på med service inför ett jobb men kände även igen mig. 

Även om besöket till HQ inte var annat än en avstickare så uppskattade jag det. Vi blev väl mottagna och utan stress visades vi runt. Vi hade långt att åka när vi så satte oss i bilen igen. Genom Pittsburghs rusningstrafik kom vi ut på motorvägarna och arbetade oss förbi milesmarkeringarna utefter vägen. VI kom in i West Virginia och började leta mat i det bergiga landskapet. En liten feltolkning av en trafikskylt krävde att vi vände någonstans varför jag vred in fordonet på en sidoväg med förhoppningen att där fanns en yta stor nog att medge färdriktningsändring. Vi möttes av en skylt att besökare inte var välkomna. För att riktigt få de som ändå försökte att förstå hade en vakt placerats i en kur i närheten av skylten. Vi sökte samband med vederbörande och frågade om vi fick vända, vi svängde fel tidigare. Motvilligt släppte han fram oss och jag kunde göra en 180-gradersmanöver. Vakten noterade bilens registreringsskylt och såg att den inte var från staten vi var i utan från Tennessee. Det gav upphov till ett kortare samtal där vi frågade om bra matställen i närheten. Vi fick ett tips och tog oss dit. 

TJ’s var en sportbar. Mängder av skärmar hängde i lokalen, alla visade någon form av tävling. Väggarna var dekorerade med bilder på människor som utövade sport och sammantaget var det en häftig och, tack vare den goda takhöjden, lite avskalad restaurang. Vi serverades popcorn medan vi väntade på maten. Huvudrätten kom i rejäl portion och det smakade väl. Belåtna accelererade vi ut på motorvägen igen och stannade först när ny dag närmade sig. Ett motell i Springfield, Ohio, ålder oss till vi ska fortsätta resan mot en ny storstad.

Dag 19; Där allt började

Vi hade en transportdag framför oss. Tack vare en snabb googling kvällen innan hade vi två mål på resan; I Delaware finns ingen sales tax och i Philadelphia startade det som idag är Amerikas Förenta Stater. Vi tog oss ut på motorvägen och följde väg 95 in i en ny stat – Delaware. Skatteupplägg gör att allt som vi köper här är mellan 6-10% billigare än i de andra staterna. Det finns ett par områden som, likt Delaware, inte har moms men de är ganska få. Precis bredvid motorvägen låg köpområdet Christiana mall, ett väl placerat område där besökare kommer från omkringliggande stater för att handla. Vi svängde in och hitta först en vildmarksbutik, en aningens bisarr vildmarksbutik.

Affären var väldigt stor. En mittgång ledde fram till ett skyltområde med uppstoppade djur, vattenfall och två stora akvarier. På ena sidan hittade vi det mesta för utelivet. Grillar, sovsäckar, matlådor, t-tröjor, fiskespön, kylboxar, frystorkad mat, skor, lampor, tält, system för vattenrening, rep, snören, ryggsäckar, elverk, mössor, vandringsstavar och termosar för att nämna något. På andra sidan vattenfallet var området mer ägnat åt jakt. Jag insåg det först efter en stund, här kunde du köpa vapen. Det låg ammunition på en hylla precis bredvid där ett par människor höll upp och siktade med beväpning av väldigt varierande modell. Det var allt från pistoler till automatvapen. Detta var första gången jag riktigt såg vapenvardagen här i landet. Hur naturligt de hanterade en hel avdelning med skjutvapen och detta att det fanns hyllmeter med ammunition precis bredvid. Det kändes konstigt, men jag är heller inte van. Avdelningen innehöll också ett område med vapenskåp, en del med armborst och pilbåge samt kamouflagefärgade kläder. När alla hängde bredvid varandra var det svårt att se vad som var jacka och vad som var byxa.

Vi köpte inget vapen utan tog oss vidare till själva köpcentret. Vi smet in på en bokhandel där jag hittade ett par ljudböcker, så mycket roligare när de är på orginalspråket engelska. Bland annat hittade jag Liftarens Guide till Galaxen där Stephen Fry läser om Arthur Dents äventyr. Om jag fortfarande känner för att köra bil när jag kommer hem har jag många timmar ljudbok att ta mig igenom.

Siktet stod sedan på Apple Store där Petersson handlade ännu mer av teknik han behöver och jag köpte en laddare till telefonen. Absolut var det billigare än hemma. Efter en bit mat fortsatte vi ut på vägarna igen, ny stat i och med att vi korsade in i Pennsylvania. Det var i Philadelphia som allt startade, det var här som The Founding Fathers knåpade ihop det dokument som deklarerade att de tretton kolonierna slog sig fria från Storbritannien. Vi hittades skyltning mot de äldsta delarna av staden och Independence Hall där vi körde ner i ett parkeringsgarage. Bilen är stor men vi konstaterade att så länge frihöjden är minst 6 fot och 6 tum kan vi passera under, även om det bara ger oss drygt en centimeter tillgodo.


Framför oss låg Independence Hall. Ett hus som fungerat som administrativ byggnad för kolonin Pennsylvania under många år innan en ny stat skulle ta form. Själva namnet är också ett som uppstod när väl bollen var i rullning. Vi gick igenom säkerhetskontrollen och passerade igenom ett par utställningar, bland annat en där vi kunde se Declaration of Independence och delar av konstitutionen. Dokumenten låg säkrade under glas att skydda både från klåfingriga och skadligt ljus.

In i Independence Hall var det kö. Vi slussades in i grupper där en vältalig Park Ranger förklarade var vi var och vad som hänt. Anläggningen låg i ett område där flera byggnader bevarats. En promenad genom området ledde oss så småningom tillbaka norrut och till utställningen om Liberty Bell som fått stått symbol för frihetskamp i olika former genom åren. Upplyst i en hörn av en sval tegelbyggnad hängde klockan med den välkända sprickan tydligt synlig. 

Efter att ha baxat ut bilen genom den smala och låga utfarten körde vi ett varv runt stadshuset innan vi åter tog oss upp på väg 95 och började beta de sista milen mot Jackson, New Jersey. Peterson fick jobba hårt med bläddringen i kartboken i och med alla stater som passerades, ibland flera gånger. Sorteringen i atlasen är i bokstavsordning, en ordning som inte staterna ligger i. Han ledde oss utan alltför stora snedsteg fram till avfarten varvid vi började leta boende. Dagen har passerat utan några motgångar hittills men nu var det slut på det; Motellen lyste med sin frånvaro och vi irrade lite för länge innan vi hittade ett hotell som för knappa 1500kr kunde erbjuda oss ett rum. Definitivt i den dyrare änden av kostnadsskalan vi sett under resan, men just då hade vi inte så många alternativ. Morgondagen bjuder på karuseller innan vi ska försöka hitta till ett bokat boende på Manhattan, New York.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén