Denna morgon rullade vi lite drygt tio minuter efter utsatt tid. Vi skulle nu lämna öknen, möta kusten och hamna i skogen. Vi lämnade Coober Pedy och fortsatte söderut.
Vi hade ungefär sjuttio mil att åka. Många av dessa gick i samma stil som varit nu den senaste veckan; platt och torrt. Vi stannade till vid en saltsjö och åt lunch. Det var en ny upplevelse för mig. Ett till synes enormt område helt vitt underlag. Vi fortsatte och tittade på en film som var inspelad i och ikring Coober Pedy – Priscilla, Queen of The Desert. Inte lika bra som Top Gun som vi såg för någon dag sedan, men kul att man kände igen sig.
Ganska samtidigt som filmen var slut nådde vi Port Agusta. Då hade vi på elva dagar åkt från nordkusten till sydkusten. Det har varit en lång resa med många skiftande landskap utanför bussfönstret. Från tropisk skog via öken till kuperat och mycket gräs. Landet är stort. Vi har åkt upp till nittio mil per dag.
Campen för de närmaste två nätterna etablerades i Wilpena. Det känns väldigt tungt från det vi har varit i. Vi är omgivna av barrskog i väldigt kuperad terräng. Och kallt har det blivit, relativt sett.
Efter ännu en fantastisk middag från matlaget gick solen ner och vi till sömns. Imorgon ska vi ta oss upp till St Mary’s Peak.