Jag sov hårt hela natten. Temperaturen hade varit nästan obeskrivligt lagom. Nu finns väl risken att jag, enligt reptilmetoden, justerade mig efter den omkringvarande temperaturen. Slutsatsen är iallafall att jag sov gott denna första tältnatt detta resmål. Det märktes att några var kvar i en annan tidzon. De var uppe redan vid 05. När jag vaknade ungefär en timme senare kunde jag lyssna mig till att de som pratade var bara ”nykomlingar”. Det är lite samma som under militärtjänstgöringen, alla är nya bekantskaper i början men efter några veckor räcker det med en silhuett i mörkret för att identifiera en ur gruppen. När väl januari är slut kommer säkerligen så vara fallet även med de som nu ännu är relativt okända.

Efter en sedvanligt kraftig frukost med sockrade flingor, mjölk och ost på formfranska gav vi oss av till Sälkollonin. Jag vet egentligen inte varför området heter så, sälar fanns visserligen men vi såg bara ett fåtal. Detta var den första kontakten med landskapet på riktigt. Nere vid havet promenerade vi ut på det som vid högvatten blir en stenbotten. Nu var vattnet borta borträknat de vågor som forsade vatten bland sprickor. Bakom höjde en bergskedja sina toppar mot himmeln. Vintertid ligger det snö på dessa samtidigt som det går att surfa i havet nedanför. Vi vandrade sedan runt en udde, en tur på ungefär femtio bilder med kameran. Det var ett sceniskt landskap som bredde ut sig. Höga klippor som sluttade starkt ner mot vattnet, böljande kullar där en traktor slog gräset. Det lutade svensk sommar men såg ut som något jag aldrig tidigare sett.

Vi fick några timmar i det lilla samhället Kaikoura som ägnades åt mat och strandhäng innan vi begav oss mot Valsafari. Vi skulle ut i båt och se på valar. Den by vi är i är känd mycket för valar och delfiner. I tidig karriär genom slakt och numer genom ecoturism och bevarande av däggdjuren. Tyvärr härlig vår otur till. Vädret ute på sjön var så pass illa att det inte var säkert att åka ut. Kaptenen beslutade att turen blev inställd. Oerhört trist. Vår reseledare tillkallades och h lade om planeringen för morgondagen. Vi gör ett nytt försök att se havets giganter då.

Jag var i det matlag som fick inleda resan. Väl tillbaka på camp satte vi igång med middag. Fisk/curry/wok stod på menyn. Till detta kokades ris. Efter ungefär en timme serverades denna gryta som mottogs med glada miner. Jag tyckte att vi fick till konsistensen på fisken väldigt bra. Jag tittade i lite broschyrer på vad jag ska göra längre fram under resan. Det finns mycket att ta ställning till. I motsats till förra resan finns här här ett schema med var vi är och vad man kan göra där. Om det är bättre än det andra systemet med en kortare framförhållning vet jag inte ännu. Spontant kan det kännas som att det går att planera sin vistelse här på ett annat sätt, men samtidigt inte lika flexibelt och anpassningsbart till gruppen. Jag skyndade mig sedan i säng. Imorgon ska vi upp så tidigt att det nästan är sent inatt.