Dag 41; Turkos

Det kanske inte blev så många timmar men gott hade jag sovit när klockan ringde vid nollsex. Upp, frukost och göra sig klar. Sju trettio blev vi upphämtade. Idag skulle vi forsränna i Rangitata.

Vi åkte buss i knappt femton minuter innan vi var framme vid baslägret hos Rangitata Rafts, de som skulle hålla tag i oss under några timmar. Där fick vi en genomgång av vad som skulle ske under förmiddagen innan vi utrustades med det som var nödvändig utrustning; Vi fick termotröja och fleecedito, en våtdräkt med fotdel. Vi tilldelades en flyt öst och en hjälm. Sedan bussades vi uppströms.

Vid ett lugnt och brett parti av Rangitata släpptes vi av och våra guider klargjorde gummibåtarna. Röda och luftfyllda skapelser utan egentligt fram eller bak, det gick vilket som. Vi var sju plus guide på min båt. Jag placerades på vänster sida på rad nummer tre. Så gav vi oss av ut i forsen. Vår guide berättade lugnt om hur vi skulle ta oss genom vattnet. Lärde oss hur vi håller paddeln, håller i oss, agerar om båten skulle slå runt och hur vi paddlar. I först sakta mak och sedan snabbare i och med det att vi närmade oss de smalare delarna där vattnet rinner fortare. När vi närmade oss det första fallet ökade spänningen i takt med farten och intensiteten i paddlandet. Vattnet skvätte runt oss när vi kämpade för att hålla båten åt rätt håll. Det var brutalt kul. Vi kastades rätt så kontrollerat mellan stenar och klippväggar. Guiden ropade ut instruktioner – Framåt fort, bakåt, Håll i er!
Vattnet lugnade ner sig och vi fick återhämta oss någon sekund. Nästa fall var vildare och helt annorlunda. Vi satt hela tiden på spänn och paddlade.

Vi styrde in mot land och parkerade båtarna. Forsar klassas i graderna ett till fem. Det fall vi hade framför oss nu var en femma – det vildaste som turister släpps i. Det som var spännande hör var att det fanns er fall som var så högt att vi inte så fortsättningen bakom. Här fanns en option på att gå istället. Jag valde båtfärden.

Vi var tillbaka i flytdonet och styrde ut. Guiden skrek att vi skulle paddla och oj vad vi paddlade. Vi lyckades komma dit vi ville i sidled innan vi sögs ner mot fallet. Vi paddlade och vi höll i oss och paddlade och höll i oss. Vi tog oss genom forsen och r det lugnade ner sig var jag både blöt och glad. Vilken kick. Vi tilläts att hoppa i vattnet under ett lugnt parti. Våtdräkten och flytvästen gjorde det till en fröjd att flyta med strömmen genom små fall och lugnare passager.

Vd ett tillfälle stannade vi i ett parti där det gick att hoppa frö klippa ner i vattnet. Alla som ville skulle börja på fyrametersnivån. Jag hoppade och trots att jag var ovan så landade jag bra i vattnet. Jag bestämde att jag även skulle prova nästa nivå – precis under tio meter. Det var betydligt högre. Det bästa i en sådan r situation tror jag är att ute tänka så mycket. Så jag mottog klartecken från guide och hoppade direkt. Jag fick tänka på vägen mot vattnet istället. Det hann jag att göra men då var det för sent att ångra sig. När jag väl landat kändes allt på topp.

Vi tog oss vidare nedströms och var så snart tyvärr framme vid slutet av turen. Båtarna lastades och vi bussades tillbaka till baslägret. Där väntade en varm dusch och med torra kläder var jag återställd och tackade gänget vid Rangitata Rafts för en fantastisk upplevelse.

Efter en salladslunch på camp rullade vi vidare söderut. Vi hade några timmar framför oss. Landskapet växlade från grönt och kulligt till kargt och öppet med stora bergskedjor utefter vägen. Vi klättrade upp mot sjuhundra meter över havet. Vyerna var storslagna. Vi stannade till vid Lake Tekapo. Solen lyste starkt och vattnet lyste tillbaka i stark blågrön färg. Jag har lärt mig att färgen heter turkos. Sjön är fylld med vatten från glaciären. På vägen till sjön plockar isen upp söndermalet berg som hamnar i vattnet och skapar färgen. Vi stannade en stund vid sjön och tittade även på kyrkan Church of The Good Shepherd. Det pågick ett bröllop på platsen varför det var svårt att fota kyrkan utan människor i bild.

Vi fortsatte genom ett panorama som hämtat ur Sagan om Ringen. Efter ytterligare en tid var vi framme vid övernattningen för kvällen. Det var ingen camping med alla faciliteter som vi var vana med. Här var det en öppen yta där vi kunde slå upp våra tält. Jag och min tältkamrat hittade e plats uppe på en kulle med storslagen utsikt över Mount Cook, landets högsta berg och den intilliggande Lake Pukaki. Sjön är ett vattenmagasin i ett stort system av vattenkraft så nivån kunde variera väldigt vilket syntes vid strandkanten. Till middag serverades spagetti och köttfärssås. Det var väldigt gott. Mycket riven ost till. Solen gick ner men det stora färgskådespelet uteblev på grund av det kompakta molntäcket som dragit in. Hoppas det inte blir regn i natt.