Klockan ringde tio i sex. Jag vaknade och kikade ut. Fortfarande mulet. Vi såg inte längre Mount Cook på andra sidan Lake Pukaki. Så istället för att gå upp så öppnade vi upp tältet och lät vyn över sjön vara sällskap de följande femtio minutrarna innan det var dags att gå upp. Frukost och tältriv och vi var på väg.
Vi styrde mot Mount Cook National Park där vi var fyra ur gruppen som började på en ganska lång skogsvandring. Vi var på väg till Hoocker Valley och glaciärisen. Där skulle det finnas en sjö med smält glaciäris och ett fantastiskt landskap. Vädret var småruggigt och lite regn hängde i luften. Det var med andra ord med hjälp av bra tempo som vi höll värmen. Vi vandrade över två hängbroar och stigen blev smalare. Vegetationen var på vissa ställen högre än vad vi var och den stora avrinningen från glaciärsjön brusade ständigt bredvid oss. Efter nästan nittio minuters vandring var vi framme vid sjön. Vi fortsatte över någon tillrinning innan vi kom till ett ställe som passade sig bra för bad. Eller ja, det gick ganska enkelt att ta sig ner till sjön. Ju mindre man tänker desto enklare är det. Jag kastade mig därför ganska våldsamt ut i det kalla smältvattnet. Det var uppfriskande även om jag var uppe väldigt snabbt på land igen. Snabbt in i torra kläder och börja gå tillbaka för att få upp värmen. Det var inte så farligt kallt egentligen. Vid tolvtiden var vi tillbaka och hann se ett par snöklädda berg kika fram mellan molnen.
Det är svårt att beskriva den verklighet som spelades upp utanför bussfönstret den sista biten in mot Queenstown. Bergmassivet The Remarkables ramade in byn där vi skulle tillbringa två nätter. Vi kom vid sjutiden och det var väldigt ljust ute. På resan har solen gått ner allt från kring sju till som nu närmare halv tio. Jag åt mat och kollade av butiker att köpa lokalt telefonkort i. Såg lite av stan. Det är inte så stort egentligen. Inga höga hus och inga avstånd att prata om. Campen ligger uppe på en höjd och allt kostar. När vi kom dit berättade vår reseledare att för att få duscha i varmvatten så fick man betala två pengar. När det så var dags för mig att tvaga mig så provade jag först hur kallt det var att duscha gratis. Här blev det lite lurigt. Vattnet var varmt. Antingen var något fel eller så hade någon laddat i en förmögenhet innan mig som jag kunde fortsätta använda. Jag stod i mer än två perioder, sexton minuter, men det var fortfarande varmt. Kanske var det fel på just denna dusch. Jag beslöt att prova samma dusch imorgon igen för att stärka min teori om att det är något fel på utrustningen.