Vi lyckades komma ner till frukosten precis i en ganska stor rotation av människor. Det gjorde att vi fick sittplats trots att alla bord hela tiden var tagna. Efter en bra start packade vi oss iväg. Under gårdagskvällen hade Facebook påtalat att någon vi kände var i närområdet. En kollega var här för att jobba så vi sökte samband med vederbörande och det beslutades att vi skulle mötas upp i Atlanta strax efter 11. Vi checkade ut och tog väg 20 in mot downtown och hittade en parkeringsplats. 

Vi mötte upp dem på en Diner. De käkade frukost och jag och Petersson tog en stärkande juice respektive dito kopp kaffe. Givetsvis är det alltid kul att möta kollegor, men i just detta fallet tyckte jag orimligheten slog rekord. Att alla skulle råka vara på samma plats vid samma tid, den dagen då de dessutom var produktionsfria – sannolikheten måste vara betydligt mycket lägre än att vinna på lotto. 

Efter maten berättade de om sin dagplan – Georgia Aquarium. Det är världens näst största akvarium. Det är just detta som är charmen med att inte vara på en minutplanerad resa; Jag och Petersson tyckte utflykten lät intressant och kunde avvakta några timmar med vår resa vidare. Vi betalade in oss och lade till turen Behind the Seas som skulle ta oss bakom kulisserna på anläggningen. Den rundvandringen var bland det första vi gjorde. Hela anläggningen drivs utan vinstsyfte och initierades av en kille som donerade motsvarande drygt två miljarder kronor till projektet. Coca Cola, som grundades i Atlanta, skänkte marken och nu har akvariet varit igång i tolv år. Verksamheten lever på donationer och intäkter från besöksdelen. En del av verksamheten är utställningarna, en annan är olika projekt för att hjälpa djur i nöd och hålla koll på havsbestånden. Genom att hålla fiskarna friska kan prover jämföras med havslevande bestånd och på det sättet ge en bild av hur våra vatten och vilda djur mår. 

Den största attraktionen är en enorm vattentank som bland mycket annat håller fyra valhajar. Dessa djur köptes från en fiskmarknad i Asien och räddades från att få fenorna avskurna och sedan kastas tillbaka i havet att drunkna. Vi fick se när djuren matades innan vi leddes in i sanitetsanläggningen som renar allt vatten i tanken på en timme. Lite drygt 6600 liter per sekund passerar genom sandfilter och avskiljare. Vi leddes i korridorer och kikade in i rum där mat förbereddes, veterinärer arbetade, journaler arkiverades och vattenprover analyserades. På det hela taget var det en intressant inblick i den dolda verksamheten och ett väl värt tillägg vid ett besök, tycker jag. Vi vandrade igenom fem av de fokusområden som fanns. Länge satt vi framför den transparenta vägg av sex decimeter tjock akrylplast som lät oss se in i den största tanken. Valhajarna gled fram i vattnet bland övrig fisk och sköldpaddor. Det är något rofyllt med att titta på vattenlevande varelser. Rörelserna är ofta långa och svepande i detta täta medium de lever sina liv. 


Lagom till att Atlantas eftermiddagstrafik slagit till skiljdes våra sällskap. Jag och Petersson satte oss i bilen och navigerade österut på den numera av oss hårt begagnade väg 20. Medan rusning i Stockholm brukar innebära en hel del stillastående så var förfarandet något annorlunda här. Det fanns hela tiden rörelse i köerna och vår störta fokuspounkt var att hitta rätt fil, så vi körde mot Augusta och inte hamnade någon annanstans. Även om trafiken flyter så kan det ta tid att byta genom de sex filer i samma riktning för att komma till rätt avfart. Vi båda var på helspänn och lyckades vika av vid rätt ramp. Ganska snabbt efter vi kommit bort från den mest centrala sträckan släppte köerna och vi kunde sätta farthållaren på de dryga 70 miles per hour som trafiken höll. 

Vi lämnade storstaden och betade av mil. Kvällsmål kom vid ett steakhouse vid en avfart. Solen gick ner och vi nådde Augusta. Utefter Washington Road hittade vi ett Travelodge som hade rum ledigt. Med bilen parkerad utanför hade vi kanske inte kommit lika långt som vi först planerat men istället upplevt något vi inte var beredda på. Det är charmen med att ha tid under sin resa.