Jag sov fantastiskt bra. Det var visserligen varmt men oj så bra jag sov. Från det att vi släkte pannlampan strax efter nio till strax efter 05 då matlaget började stöka med frukost var en oavbruten kedja av sömn. Det var visserligen för varmt att ligga i sovsäcken, men jag löste det genom att ligga på sovsäcken istället. Precis lagom. Det var en bra madrass jag fått också.
Anledningen till att vi var uppe så tidigt var att 06:30 skulle vi ut på tur. Yellow Water Cruise är en båttur längs Yellow Waters, ett stor område våtmark. Det är som tidiga nämnt i början av regnperioden och vattennivån var redan uppe över vägarna. Guiden berättade att vattennivån kommer stiga upp mot sju meter till innan det vänder. Det är nästan svårgreppat. Området är befolkat av mängder av djur, växter och krokodiler. Det första vi fick oss berättat var att hålla armar och ben innanför den plåtbåt som skulle ta oss runt den tidiga morgonen. Hon visade även på var flytvästarna fanns, men de var där mest för syns skull.
Det var en fantastisk morgon. Dis som tog udden av det starkaste solljuset tillsammans med, relativt sett, låga temperaturer på morgonen gjorde hela turen behaglig. Vi styrde ut i det farbara vattnen och började titta på djurliv. Där fanns fåglar, stora och små. Ormar, stora och små och där i vattenbrynet. Visst var där en krokodil? Jodå, det var det. En skapelse på drygt 1,5 meter som låg och tog in morgonen. I Sverige varnas man för att gå ut i gräset, det finns fästingar som kan sprida sjukdomar. Här varnas man för att gå nära vatten, det finns krokodiler som kan äta upp dig hel. Guiden berättade att krokodilerna inte behöver vara speciellt stora innan de kan attackera hästar och bufflar, något som inte är ovanligt. Vi såg faktiskt mängder av krokodiler under turen. Många gled vi förbi medan de låg på land, andra gled vi förbi när de låg i vattnet. Sedan var det ett par som simmade precis bredvid båten. Ljudlöst tog de sig fram med potentiell frukost i en plåtbåt bara en meter ifrån. På väg tillbaka mot fastlandet såg vi något stort som rörde sig i vattnet. När vi kom närmare förstod vi strax var det rörde sig om. Krokodilen var lätt en bit över tre meter lång och övervakade oss noga. Det är varelser som hängt med i ungefär 250 miljoner år, så de har definitivt hittat ett sätt att förhålla sig till omvärlden som fungerar. Mäktigt är ordet.
Det var inte bara krokodiler vi såg. Fåglar, fiskar växter och ormar var hela tiden närvarande. Det var så mycket liv och ljud bara på den snutt vi klarade av på knappt tre timmar innan vi kom tillbaka till campen. Där väntade ännu en frukost innan vi embarkerade fordonet och rullade vidare söderut. Nästa stopp låg fyrtio mil bort.
Det finns ett underjordiskt kanalsystem som leder vatten norrifrån ungefär 400 kilometer tills dess att det ser dagens ljus igen. En av dessa källor går i dagen vid Mataranka dit vi anlände tidig seneftermiddag. Vi badade i det klara, varma och mineralrika vattnet och det var uppfriskande. Det var så där lagom varmt i det klimat som vi nu hamnat i. Luften är mycket torrare såhär ett par mil söderut på Stuart Highway. En lättlunch senare var vi på rull igen.
Stoppet för natten är i den lilla byn Daly Waters. Ett historiskt ställe då Australiens första internationella flygfält ligger här. Det finns även en bar på orten, en ort som håller ungefär 50 invånare. Baren öppnades i samband med flygfältet år 1930. Efter att vi rest tält på campen, som var snäppet mer outback än gårdagen, gick vi för att äta i baren. Det beställdes den mytomspunna Barra-burgaren. En fiskburgare med råvara från området. Den var väldigt gott och rejäl.
Baren kändes otroligt ”på riktigt”. Den var packad invändigt med hälsningar på t-tröjor, sedlar, underkläder och allt som går att skriva en hälsning på. Hälsningarna kom från turister som stannat till på detta historiskt väldigt viktiga ställe. Personalen var trevlig och stämningen god. Temperaturen var hög. Kvällen avslutades en stund efter mörkret kommit. Vi resonerade till var vi var någonstans. Detta känns riktigt outback; Toaletter och dusch är hemvist åt grodor och insekter, det är dammigt och varmt, vägarna är lika delar asfalt som rödgrus. Jag känner mig väldigt hård på något sätt. Imorgon ska vi fortsätta in i öknen.