Vi checkade ut relativt tidigt. Vid 07:30 stod vi vid sjön bredvid hotellet och blickade ut. Morgonen var kylig. Ett grått dis gjorde att vi inte såg andra sidan av vattendraget. Jag hade tagit på mig jackan men huttrade ändå när vi tog oss till bilen och åkte norrut. Vi var inte ensamma men det stod klart att majoriteten av turistmängden vi sett igår hade tagit sovmorgon.
Yellowstone ligger ovan en stor ficka med magma, en vulkan som borde få ett utbrott snart. En sidoeffekt av detta är att marken ofta spricker upp i varma källor eller utlopp av gaser från underjorden. På vår väg genom parken stannade vi till vid några av dessa oråden. Lukten är omisskännlig och sticker i näsan men det är spännande att se hur vattnet i de små pölarna bubblar. inte för att vattnet är varmt och kokar utan för att gas stiger ur marken.
Vi stannade till vid Grand Canyon of Yellowstone och slogs av dess färger där mineraler och bakterier samverkat med den geotermiska aktiviteten och skapat en palett i rött, brunt, svart och vitt. Det är svårt att med ord och i fotografi beskriva det panorama som vi stod mitt i. Det stora djupet ner till botten av Canyonen, ljudet av det forsande vattnet nedanför, lukten av den friska skogen blandat med gaser från underjorden och stillheten i att vara så långt borta från storstadens puls.
Utan stress bilade vi oss mellan de olika naturfenomen vi ville se. Turistmängden ökade men trots att vi ibland fick vänta så var människorna i ständig rörelse och relativt snabbt fick vi alltid parkering. De två vattendragen vid Midway Geyser Basin luktade inte. Där värmde underjorden källans vatten till omkring 70 grader celsius. Färgspelet runt pölarna bjöd på en annan färgskala när mineraler och mikrobiologi av olika slag frodades i vattnet på väg ner i Yellowstone River. Vattnets temperatur gjorde att det ständigt hängde ånga omkring pölarna. När vinden kom kändes temperaturskillnaden mot huden när ömsom ånga ömsom kall vind blåste in över gångvägen där vi stod.
Ole Faithful var nästa stopp. Geysern är relativt jämn i tiden mellan sina utbrott. Genomsnittet ligger på 91 minuter. När vi navigerade in Forden på parkeringen såg vi hur en ångpelare steg upp mot himlen. Det var bra av flera anledningar. Dels skulle vi få tid att äta innan nästa utbrott, dels skulle parkeringen tömmas och vi kunde få en plats att ställa bilen.
Geyser Grill serverade bra mat. Visst fanns rätterna du förväntar dig i ett snabbmatsbranschen men tvisten var att köttet i burgaren var ekologiskt och det som såg ut att vara plast var gjort av majs så förpackningar och muggar komposterades. Vidare fanns en vildlaxburgare som alternativ till nötköttet. Med ett ursprung från hållbart fiske i Alaska passade maten in i den linje som det känns att parken har vad gäller miljön. Absolut är det långt ifrån bra att alla turister tar sig runt i bil men hotellen körde med storpack istället för engångsförpackningar för tvål/schampo och alla uppmanades att dricka via kran istället för att köpa flaskvatten.
Vi åt lugnt och nära vi kände oss klara vandrade vi mot Ole Faithful. Det kommer ånga ur marken och jag nämner något om att tänk så fint det hade varit om den får ett utbrott nu. Jag hinner precis avsluta meningen när vattnet börjar spruta ur geysern. Vi går promenaden mot skådespelet och hela händelsen ramas in av horder av människor som tittar, skogen och den betonglagda gången. Från avstånd ser vi skeendet väldigt bra och när vi kommer fram har vi gott om tid att fota naturens kraftuppvisning. Jag har sett denna typ av utbrott tidigare, under en resa till Island besökte jag öns park där deras geysrar låg. De utbrotten var annorlunda än det jag nu bevittnade. Här i Yellowstone sprutade vattnet upp i luften i flera minuter där det på Island istället var en stor kraftsamling till ett uppkast innan vi fick vänta dryga kvarten på nästa. Old Faithful kastade vatten i ett par minuter och somnade sedan in igen, ångan avtog och turisterna lämnade området.
Vi fortsatte söderut och hade siktet inställt på Jackson, Wyoming. Kvällen hade lagt sig när vi rullade in i byn som var full av neonskyltar – ”No vacancy” var meddelandet som prydde de boenden vi såg. På ren chansning drog vi oss in bland smågatorna och stannade till vid Homewood Suites by Hilton. Inte heller de hade rum för natten men de var väldigt vänliga. Killen bakom disken ringde ett par samtal och efter en stund hade han hittat och bokat ett boende åt oss, omkring fem mil bort. Han förklarade att Jackson besöktes av fem miljoner turister under sommarmånaderna så det var inte alls konstigt att boendesituationen var så ansträngd dom den var – vi hade kommit mitt i högsäsong. Vi tackade för hjälpen och satte av mot den ännu mindre byn Alpine. Vi hittade till Bull Moose Bar & Lodge och förstod att kvällen inte var över än. Väskan hamnade på rummet och shorts byttes mot långbyxor.
Här var den – baren i den lilla byn med biljardbord. Vi gled in på anläggningen och kunde snabbt konstatera att vi inte behövde trängas med andra. En vardagskväll som denna gjordes vi sällskap av fem andra där hälften spelade biljard och resten hängde vid bardisken. Vi siktade in oss på bollspel. Två öl och två omgångar biljard senare slog vi oss ner vid ett bord och började reflektera över vad vi höll på med. Tiden har gått väldigt fort, mycket beroende att vi hela tiden har haft en framåtrörelse. Nätterna där två i rad varit på samma boende är få till antalet och våra bilar har tagit oss många mil, allrahelst den senaste veckan. Än är det inte över.
Bilturen till Mount Rushmore och dagarna i Yellowstone var en liten paus från karusellerna, tajmat vid ett bra tillfälle. Resan från Texas och uppp mot kanadensiska gränsen har bjudit på varierande vyer och vänliga möten med människor. Kalifornien är nästa mål men vi har ganska många mil att köra innan vi är där.