Dag 12; Opalhuvudstaden

Avresetiden var satt till 07:00. Fyra minuter sent rullade vi från vår camp i Yulanda, det lilla samhället precis vid Uluru. Morgonrutinen har nästan satt sig, det är en väldig fart på alla när det gäller att äta frukost, städa ur tältet, riva detsamma, leverera madrasserna till mig och han som också är madrassman. Vår uppgift är att packa och lämna ut madrasser vid ankomst. Matlaget gör en fantastisk insats som både klarar av maten och sina tält.

Idag är målet ett litet samhälle som heter Coober Pedy. 1915 hittades där Opal och det har blivit ett samhälle som bygger på gruvdrift av ädelstenen. Allt sker småskaligt då inga stora företag får leta; En person per lott om ungefär 50×50 meter är det som gäller.

Halv tolv passerade vi gränsen till South Australia. I och med detta skulle klockan vridas fram en timme. Med Northern Territory bakom oss har vi tagit oss en bra bit och faktiskt korsat mer än halva kontinenten, norr till söder.

Ända sedan vi lämnade Darwin har vi i princip färdats på en och samma väg hela tiden, den så kallade Stuart Highway. Vägsträckan går från Darwin till Adelaide och är över 200 mil lång, mestadels raksträcka faktiskt. En fil i vardera riktingen, avgränsade endast med en vit linje och med hastighetsbegränsningen satt till 130km/h för det mesta. Väggren är inte att tala om. Vid utsidan av den vita sidlinjen finns två decimeter asfalt sedan är det outback. Det finns rastplatser, road houses, men de är utspridda. Det är inte ovanligt att vi åkt 10 mil utan att se ett tecken på civilisation. Vägen har en spännande historia som vi fått höra delar av, hur den kom till i samband med att en kommunikationsledning mellan norr och söder skulle upprättas. Hur den färdigställdes under andra världskriget och om hur mycket som vuxit fram längs vägen. Stuart Highway har tagit oss på en resa där utsikten från bussfönstret varierat stort. Vi började i tropiskt klimat med skogar och träd, vatten och våtmarker. Ju längre söderut vi kommit har landskapet blivit mer torrt och platt. Det som nu susar förbi utanför rutan är öken, röd sand och små buskar. Förvånansvärt mycket gräs. Ett vidsträckt landskap där man här och där varnar för vilt på vägarna. Allt från kor till känguru. Människan har accepterat naturen och ett exempel på det är hur bilarna är utrustade tycker jag. Var och vartannat fordon har monterat på ett stort viltstaket längst fram. Det är fastbyggt i bilen och sitter där istället för stötfångare. Allt från småbilar till stora SUV har staketet och det är inte svårt att lista ut vad det är till för. det springer vilt över vägarna. Kängurur har vi sett bra många som suttit vid vägkanten och studsat bort precis när vi kommit. Speciellt under natten då vi åkte till Alice Springs. Vi navigerade mellan vilt och undvek kollision. Vår reseledare har dock varnat oss att det kommer tillfällen då han inte väjer. Det som skadar mest människor i trafiken i Australien är inte att de krockar med vilt, det är att de väjer för vilt och kör åt skogen istället.

Åttio mil efter avfärd var vi framme i Coober Pedy. Redan ett par mil innan började landskapet bli intressant. Överallt, men i ett välordnat system, låg högar med utgrävd mark. Man letar efter opaler och hittar man inget så lämnar man området som det är och går vidare till nästa. Stora områden är fulla med stora och små högar av grus. Det liknar ett grustag. Staden i sig är inte så stor. För att komma undan extrema dagtemperaturer har man valt att gräva ner många av husen. Klockan var redan kring sju när vi kom till vandrarhemmet. Men oj vilket boende! Det ser inte ut att vara så mycket vilket beror på att de stora sovsalarna ligger ungefär tio meter under jord. Genom en dörr och ned för en trappa. Bort i en korridor och ned för en ramp. Sväng höger och du kommer in i vår sal. Här sover vi alla i säng med skumgummimadrass. Mellan salarna finns inga dörrar vilket gör att alla i princip hör alla. Jag tycker det är vrålhäftigt.

Kvällsmaten avnjöts på restaurang John’s Pizzaplace & Bar. Ett ställe som är världsberömt över hela landet. Men maten var god så jag har inget negativt att komma med. På hemmet träffade vi en annan liten grupp med, just det, svenskar. Vi är överallt. Imorgon blir det en djupare titt i samhällets undre värld.