Att gå upp innan soluppgången är att gå upp tidigt. Jag vet inte om det är ett outback-ordspråk men det stämmer iallafall. Klockan ringde 04:00 och premissen att gå upp var att det skulle vara regnfritt. Så var fallet och så småningom hade hela gruppen kommit upp och satt samlade på bussen. 45 minuter efter uppvaknandet rullade vi från campen. Vi skulle till Ayers Rock, Uluru, för att se solen färga stenen. Vi var inte ensamma. Åtta busslaster till med turister stod redo i obygden med kameran. Solen letade sig upp och trängde sakta genom det tjocka molntäcket. Den stora effekten kanske uteblev vad jag förstod av folket på plats. Hur som helst är det alltid spektakulärt att se dagen gry.
Frukost serverades under enkla förhållanden inte långt från stenen. Nästa stopp på resan var sedan att vandra kring Uluru, inte runt men en bit på väg. En sträcka på ungefär två kilometer gick vi så nära att vi kunde ta på den enorma monolit som på något sätt satt sig i backen just här. Den var stor. Den verkade mer sliten på ena sidan då den var full av håligheter. Den sidan som vätte mot Vattenhålet, en plats med ett ständigt vattenfall nerför stenen, den sidan var bara mjuka linjer och lätt skrovlig yta. Stenen var så stor så den var svår att överblicka. Promenaden var enkel men jag hade på morgonen laddat upp med mina rejäla kängor. Anledningen var stoppet som följde efter.
Vi bröt upp från Uluru och styrde kosan mot en samling kullar, The Olgas eller Kata-Tjuta. Det är totalt 36 höjder som ligger relativt nära Ayers Rock. Klockan var nu precis efter tio och det var dags för en mer avancerad vandring. Genom Kata-Tjuta går en 7,4km lång led över berg och genom dalar. Jag upplevde den som mer spektakulär än Uluru. Höjdskillnaden var stor och många gånger kom jag på mig själv med att bara stå och titta. Vi klättrade över stock och sten. Upp för bergväggar och ner för klipphällar. Tempot var lugnt, mycket tack vare temperaturen men även på grund av just den fantastiska inramningen. Närmare 13 var vi samlade vid bussen igen. Efter ett kort fotostopp för att fånga hela Kata-Tjuta från avstånd var vi tillbaka i campen igen.
Eftermiddagen spenderades i områdets poolområde. Vattnet var väldigt kallt, men det gick att vara i ändå. Vi var iväg en stund till det lokala köpcentret. Ett antal butiker som alla stängde klockan 17, strax innan vi kom dit.
Matlaget ordnande med en fantastisk middag och nu är det faktiskt dags att inta horisontalläge. Det har varit en lång dag men vi har betat av kontinentens mest kända stenar.