Det blev inget lussande. Men jag var uppe precis efter 06 iallafall. Det skulle vara pannkaksfrukost. Det var ganska förspänt ändå. Blanda pulver med vatten, skaka och stek. Vi gjorde av med fyra flaskor och varje flaska gav ungefär sexton pannkakor. Att föda 22 personer kräver lite mat. Tre kängurur gjorde oss sällskap när tälten skulle rivas. De var inte alls rädda utan var helt enkelt inne för att leta mat. De var naturligtvis vana med människor. Jag är inte än van med den typen av djur så nära. Köket städades ihop och vi lämnade skogscampen.
Ganska snabbt var vi ute i plattöken igen. Dagens mål låg drygt femtio mil framför oss och vi slog ihjäl tiden med en film; The Postcard Bandit handlade om en rånare i Australien under nittiotalet. Han tog rånade banker och tog kort på platser han var och skickade till polisen.
På vår resa stannade vi även i en liten by som tittat lite för mycket på New Yorks namn på gator i inspirationsprocessen. Alternativt så var kreativiteten och fantasin begränsad. Gatorna var numrerade enligt en ordning som inte jag riktigt förstod. Det fanns inget system som jag såg med exempelvis höga nummer mot norr eller så. Jag hittade inget system iallafall.
Tidig eftermiddag kom vi till samhället Broken Hill. En ganska stor punkt på kartan. Det fanns en stor järnmalmsgruva och man hade tidigare funnit silver. Eftersom jag var i matlaget fick jag följa med för att handla. Det skulle vara Tacos till kvällen. Fyra kilo köttfärs, en och en halv liter crème fraîche, två kilo riven ost samt en hög med grönsaker skulle nog vara tillräckligt för hela gruppen. Vi anlände till vår camp i Silverton, 25 kilometer utanför Broken Hill, och började med maten nästan direkt. Grönsaker hackades och bort ställdes fram. Köttet väntade vi med. Först skulle vi iväg och se på något, vår reseledare ville inte berätta var det var. Vi skulle se solnedgången, det vi visste. Vi åkte fem kilometer till ett ställe kallat Mundi Mundi. Där var det platt och man såg nästan 180 grader med platt framför sig. Solen var på väg ned. Det blev en trevlig stund och vi skålade i champagne. Utsikten var fantastisk och det var en av de få platser på land där man tydligt ser jordens krökning, just för att vi hade hela 180 grader.
Väl tillbaka på camp stekte vi på köttfärsen och serverade en väldigt god buffé av tillbehör. Jag åt mer ost än köttfärs på slutet. Ändå blev det kvar, vi kan äta tillbehör och ost även imorgon.
Den sista delen av kvällen tillbringades på den lokala puben Silverton Hotel. Det är inget hotell egentligen, man döpte krogar till hotell eftersom det var enklare att få alkoholtillstånd på det sättet förr. Inne i taket hängde skyltar med roliga citat och texter, bartendern spelade country i musikanläggningen och var allmänt trevlig. Det var bara folk från gruppen där. Nattlivet i Silverton är inte så vilt. På bardisken fanns även ett gäng små kluriga spel. Jag gillar egentligen inte sådana klurigheter där man till exempel ska försöka trä en ring genom en annan ring där det vid första anblicken inte passar alls. Det känns bara som ett sätt att få folk, mig, att inse att jag inte har alla hästar hemma. Allra helst när andra i sällskapet klarar det efter bara någon minut.
Kvällen blev ganska sen. Närmare midnatt kom jag i horisontalläge. Imorgon är det upp tidigt. Det ska bli stekt ägg och bacon till frukost innan vi åker vidare. Det var sagt att champagnen och solnedgången skulle vara en liten avslutning på outbacken. Nu ska vi till städer upp för östkusten. Vi får se var vi kommer imorgon.