Nittio minuter innan avfärd ringde klockan. Det råder lite oklarheter ifall jag är en del av matlaget eller inte, så jag gick den gyllene medelvägen och gick upp en lagom stund innan vi skulle åka. Jag hjälpte till med frukostens alla moment: Ställa fram, städa bort, diska. Halv nio släppte vår reseledare på parkeringsbromsen och vi gav oss iväg mot allt sevärt i Canberra.
Första stoppet var högt uppe på en kulle. Man såg i princip hela stan och vi fick en fantastisk vy över War Memorial och regeringsbygnaderna. Staden är designad och det som verkligen syns är den triangel som De Styrande arbetar inom. Nästa stopp på resan var just det gamla parlamentshuset. Det byggdes på tjugotalet men var redan på åttiotalet för litet för administrationen. De historier som vår reseledare berättade gav ganska klart att Australien är ett väldigt ungt land. På tjugotalet hade Sverige redan varig igång bra länge med kungligheter i ett par hundra år. På gräsmattan utanför låg en ambassad. Det var abourginernas tältambassad. Fast det var mer en stilla demonstration än något annat tyckte jag. Inte en enda representant att tala med heller. Vi må ha betett oss illa mot samerna, vår urbefolkning, men frågan här i landet känns mycket svårare. Det är ett laddat ämne.
Det nya parlamentsvalet var en mäktig byggnad så att säga. Uppe på en kulle, i rak linje med War Memorial (jag kommer till den anläggningen senare) ligger Australiens maktcentrum. Vi parkerade bussen i ett garage under den väldiga gräsmattan framför ingången. Området var väldigt öppet och efter att ha gått igenom säkerhetskontrollen, ungefär som när jag går igenom densamma på en flygplats, så var vi inne och kunde vandra runt nästan helt som vi ville. Det var inga hinder att ta fotografier. Egna bilder, inte de som hängde på väggarna, vill säga. jag var upp på taket och tittade på den enorma stålkokonstruktionen som bar landets flagga högst upp. Konstruktionen är den största i rostfritt stål på hela södra halvklotet. Även här uppifrån var utsikten väldig. På de trettio minuter som var tilldelade detta stopp hann jag även in i de två kammare där man sammanträder. Vi styrdes med bussen genom kring ambassaderna sedan. Flertalet länder var representerade. De flesta hade stora staket med rejäla, stängda, grindar med vakter och hela säkerhetspaketet. Det tredje största ambassadområdet hade ingen vakt och grinden var öppen. Där körde vi in med bussen. Den Svenska Ambassaden var en vit byggnad inramad av ett grönområde som även höll en tennisbana. Banan var väl ingen höjdaranläggning, mer en grusplan ned målade streck och ett nät. Inne i det lilla mottagningsrummet möttes vi av en julgran, de klassiska bilderna på kungafamiljen, en bokhylla med information på engelska om Sverige samt en hög med tidningar, däribland Svensk Damtidning. Hon som tjänstgjorde i receptionen kom ut från buren och hälsade på oss. Någon frågade om det fanns svenskt kaffe på ambassaden. Svaret var nej. Ambassadören själv var heller inte på anläggningen. Han var i Sverige för att fira jul.
Sedan var det iväg till bästa stopp – lunch. Gruppen delades upp i mindre enheter och jag och en till ställde kompassen mot ett köpcentrum. Där hittade vi en avdelning under kategorin Food Court. Evrope var restaurangen som serverade europeisk mat. Detta var eliminerat som pasta och sallad. Jag beställde en tallrik med pasta och ost samt någon form av grön sallad. Det var lite dyrt med dricka till men väldigt gott. Det blev en ganska snabb lunch innan det var dags att navigera tillbaka till bussen för att fortsätta ”Canberra på en dag”.
Australien War Memorial är en stor kåk med en park kring sig. Inne fick jag lämna in väskan för förvaring innan jag släpptes in till utställningarna. Jag gick in med tron att det var mestadels ute som minnet över Australiens inblandning i krig hedrades, men det var fel. Inne fanns flertalet utställningar. Jag började i Första Världskriget. Eftersom Australien är en del av den engelska monarkin så skickades landsmän härifrån till Europa för att kriga åren 1914–18. Lika var det till en början i andra världskriget. Det var innan japanerna började bråka om stilla havet. I ANZAC-hallen visades en show med en väldigt bred projektorduk, ljus- och ljudeffekter. Nästan lika bra som när amerikanarna gör det. Jag kikade in i koreakriget och även i utställningen om Australiens inblandning i krig idag. Peacekeeping, som det heter. Jag tycker utvecklingen har gått mot att nu försvarar vi oss inte längre, nu framtvingar vi fred så att andra kan njuta av den. Kanske mer politiskt korrekt med sådan nomenklatur. På innergården fanns något monument som hedrade de omkomna, oavsett om man visste vilka de var eller om det var den okände soldaten. Jag tror tyvärr att minnesmärken som detta är nödvändiga. Krig, oavsett vad man kallar det, är en stor förlust och drabbar många. Märken som detta skapar en mening med handlingarna och får oss att fortsätta leva efteråt. Alternativet är att inte bygga monument som detta. Att inte prata om det som händer eller har hänt. Skapar vi ingen mening så finns inget stöd för Peacekeeping?
Två timmar räckte precis för att ta sig igenom det mesta av War Memorial. Sedan åkte vi in till centrala Canberra igen. Den grönblåa ryggsäcken har varit min reskamrat sedan vi lämnade Arlanda. Jag har allt jag behöver i den: Vatten, handsprit, elektronik, förstärkningsplagg, badkläder, kartor, solglasögon, kort sagt allt jag behöver för att klara mig ute på vift en hel dag. Jag åkte därför inte tillbaka till campen nu när klockan började närma sig 16. Jag och en till skulle vandra runt och uppleva huvudstaden. Stadskärnan är inte så stor. Vi vandrade förbi casinot, tittade på något rullskridskoevent och gick genom en park. Tanken föddes att gå på bio. Med hjälp av de uppsatta turistkartorna hittade vi tillslut en biograf som visade sig ligga i samma köpcentrum som vi lunchade i. Stort ställe med andra ord. Mission: Impossible; Ghost Protocol var filmvalet. Vi hann med att titta in i en elektronikbutik, en bokhandel och att äta innan det var dags. Filmen skulle börja 18:30 och med svensk standard i tankarna trodde jag att reklam och trailers började strax innan detta. Fel. Precis efter halv började ett paket som blandade kommande filmer med lokal reklam. Till en början från en digitalprojektor sedan ett paket till, enligt samma modell, från filmprojektorn. Kanske kvart i sju kom filmen ingång.
Det var en bra film. Det hände mycket och var actionladdat utan att bara bli onödigt våldsamt. Sedan kan jag tycka att det var lite speciellt att sitta som svensk på en biograf på andra sidan jorden från hemlandet och titta på en film där de talar svenska. Tio över nio tog vi bussen hem och bara en stund efter ankomst lade jag mig att sova. Imorgon åker vi de sista tre timmarna till Sydney.