När juldagsmorgon glimmar jag vill ur sängen gå. Fast inte just denna morgon. Jag vet inte om det var på grund av julafton igår, festandes kvällen innan, vitaminbrist eller om jag ätit dåligt. Jag känner mig lite sliten. Det kom ganska fort och egentligen efter vistelsen på Guldkusten. Det är inget farligt egentligen. Jag är bara inte lika pigg på morgonen och det är skönt att sitta ner, det kan bero på att det är varmare nu igen. Längre norrut och mer fukt i luften. Jag åt den igår inhandlade frukosten innan vi var ett gäng som vandrade iväg. Nu skulle vi se stan och kramas med koalor.
Vi vandrade ner mot vattnet. Där fanns en Kaj och en skylt som berättade att det varje dag gick färjor till Lone Pine Sanctuary. Dessa skulle avgå klockan tio med ombordstigning en halvtimme tidigare. Eftersom vi var där 09:45 och ingen båt hade lagt till ringde jag det nummer som fanns anslaget vid kajen. Steve svarade och förklarade att juldagen inte räknas in i begreppet ”varje dag”. Det räknas inte ens som en söndag, det var den enda dag på året som de inte åkte. Endast taggade av nederlaget vandrade vi över bron till En större busstation och hittade ett dylikt fordon som körde oss ut till parken. Det var knappt fyrtio minuters resa till parken som håller både vilda och jordbruksdjur. Vi betalade in oss och styrde mot ett område med får. Det skulle precis starta en show med fårhundar som vallade får. Det var väldigt imponerande att se hur hundarna hela tiden hade all uppmärksamhet på vad hundföraren sa och gjorde. Hundarna sprang fort och drev fåren pt det håll som föraren ville. De hade en väldig förmåga att styra fåren. Det finns över 120 miljoner får i landet och grupper om två till tretusen djur är inte ovanligt. Det som krävs för att driva dem i rätt riktning är två duktiga hundar menade hundföraren.
Nästa show handlade om fårklippning. En kille berättade om verktygens utveckling från sax till dagens elektriska klippare. Sedan satte an igång att frisera ett får. Ganska snabbt var får och ull separerade och ullen kunde packas i påsar. Vi vandrade vidare i parken en stund innan det var dags för lunch. Jag satte i mig en rejäl smörgås, en burk med frukt och sköljde ner allt med någon form av kallt juice-te. Det var förhoppningsvis nyttigare än det var gott. Härnäst skulle jag kramas med en koala. Det är en stor grej just här att göra detta. Rutinen är lika genomtänkt och självklar som den var på broklättringen. Först köper man en biljett att bli fotat med en koala, jag tror inte det är ett krav men för att få ta egna kort med koalan och du själv måste det köpas en fotobiljett. Man står sedan i kö ett tag innan man får en alla som hänger runt halsen. Klorna var vassa. De kändes mot huden men varken rev eller stack. Vi båda tittade in i kameran och så var fotot taget. En ur gruppen fyllde på med kort från min kamera. Jag hann inte bonda med koalan i någon större utsträckning. Den vägde som tre koax-trummor ungefär och var nog ganska trött. Jag återlämnade djuret och upplevelsen var över. Närkontakt med annat levande är alltid en speciell upplevelse. Vi vandrade runt i parken och tittade på Dingos, ormar, grodor, sköldpaddor, kängurur, får, kycklingar, ödlor och turister. De två sistnämnda vandrade fritt i parken och återfanns lite överallt. Jag hämtade fotot på mig och koalan innan det var dags att besöka ett väldigt speciellt djur. Det är ett däggdjur som lägger ägg och lever större delen av dagen i vatten. Den hittar föda genom att uppfatta de elektriska signaler som allt levande sänder ut genom signaler till muskler, likt en haj. Jag pratar naturligtvis om näbbdjuret. Jag har under en tid innan avresan tittat väldigt mycket på en tecknad serie dör just ett näbbdjur fungerar både som husdjur och hemlig agent. Att sedan se förlagan förhöjde upplevelsen iallafall en aning. Djuret var snabbt och höll sig undan mest hela tiden. När den väl var framme simmade den väldigt fort och målmedvetet. Det är ett djur som inte liknar något annat.
Området hade ungefär 140 koalor. Området där de hölls var ganska koncentrerat och det jag minns är faktiskt lukten. Det var som att komma in i ett stall men med en annan lukt, om än ganska stark. När öppettidens slut sammanföll med att vi hade sett allt i parken begav vi oss mot bussen som skulle ta oss tillbaka mot stan. Vi planerade en liten annan väg hem. Det av massor med människor som skulle hem. Så mycket folk att det kom en hel buss, utan destinationsskyltar, och tog med oss gratis dit vi skulle. Trängseln ombord var total, men inte otrevlig på något sätt. Alla var glada och accepterade att få åka gratis. Vi hoppade av vid ett ställe som heter Regatta. Planen var nu att ta en båt och åka längs floden tillbaka. Eftersom det var juldagen så gick CityCat bara med halvtimmestrafik, men det föreföll sig så att en halvtimme var precis slagen när vi kom till kaj. Båten, en stor men platt katamaran, lade till och vi hoppade ombord. Ganska snabbt fick det upp för mig att detta sätt att färdas var ett populärt och snabbt sätt att ta sig fram och runt Brisbane som ligger mycket utefter det vattendrag som ringlar sig fram genom landskapet.
Utefter vattenvården fanns mycket att se. Flertalet broar passerade ovanför oss och skyskrapor kantade vår väg. När vi passerat stadskärnan och åkt under den bro som mycket liknade den jag klättrare i Sydney, designad av samme man, ändrades byggnaderna till att vara låga och lyxiga. Jag gissar att det inte är helt billigt att ha en trevåningsvilla vid vattnet. Men å andra sidan så ingår det säkert en kaj där man kan knyta fast sin stora båt.
När vi nått den nordliga ändstationen vände båten och vi följde med ner till South Banks. Mat stod på önskelistan och vi fann en restaurang som var öppen. Området verkade vara ett relaxdito då det fanns både en arena för musikunderhållning, butiker, två pooler och ett antal restauranger tillsammans med flertalet små grönområdet och ett pariserhjul. Jag åt en väldigt god pasta, bandspagetti med köttfärssås och mycket parmesanost. Till detta drack jag mangojuice. Ett djärvt val, men det var jul ändå jul. Mörkret gjorde sitt intåg och vi vandrade hem. Vi passerade pariserhjulet som nu var upplyst i grönt. Väl tillbaka till Boendet packade jag min väska och gjorde klart för morgondagen då vi bryter upp och åker till tältövernattning igen.
