Vi lämnade Queenstown vid nio på förmiddagen. Vi styrde söderut för att sedan vända nordväst till Te Anau och sedan till Hollyford Valley där vi skulle campa.
Panoramat som under ett par dagar nu varit bergigt fortsatte att bjuda på långa vyer när vi styrde söderut. Vi passerade den fyrtiofemte breddgraden, från ekvatorn är det halvvägs till sydpolen. Det gjordes inget väsen av sig förutom att det satt en skylt som bokstavligt talat förklarade läget.
Lunch åt vi vid Lake Manapouri. Detta var resans sydligaste punkt. Vi åt sallad och smörgås. Sedan kände jag för ett bad. Jag vet att man inte ska bada timmen efter mat men jag var bara i och doppade mig. Eftersom jag nu har definierat Dvalt som den temperatur som var i glaciärsjön så var det varmare i detta vatten. Jag var i och simmade på grunt vatten en stund. Jag var inte ensam, två till ur gruppen vågade sig ner i sjön. Vi for vidare och stannade nästa gång i den lilla byn Te Anau. Där fikade vi lite kort och kollade in utbudet av souvenirer. Jag köpte ännu en rese-t-tröja. Den sjunde på resan, å andra sidan är det de enda souvenirer jag handlat.
Vår reseledare styrde mot Hollyford Camp. En anläggning som låg mitt ute i ingenting. Elen fanns via dieselaggregat som stoppades under natten och morgonen. Duschvattnet blev varmt genom eldning i kamin men inramningen var skön. Höga berg med tät skog omslöt området helt. En uttorkad flodfåra rann precis bakom vårat tält. Kvällen till ära hade valet att sova i stuga funnits. Jag och min tältkamrat hade samstämmigt tackat nej till erbjudandet med motivationen att ”det är mer sport att sova i tält”. Det regnade när jag gick i horisontalläge. Förhoppningsvis håller tältet tätt.