Walt Disney World Resort i Orlando, Florida är jättestort. Från hotellen går det transferbussar så idag fick bilen stå still. Upplägget för dagen var lite annat än tidigare. Frukost skulle ätas i parken varför första stoppet på morgonen blev shoppen på hotellet för att köpa entrébiljetter. Det gick åt skogen. Gruppen med turister framför oss i kön skulle göra samma sak men när de skulle betala så kraschade hela kassasystemet. Medarbetaren kunde inte komma åt kontanter och han lät lite uppgiven när han utbrast “I’m dead in the water”. 

Inte så mycket vi kunde göra annat än att hoppa på den transferbuss som skulle ta oss till dagens mål – Magic Kingdom. Parken är den mest besökta parken i världen, de senaste elva åren. Snabbgooglingen gav vid handen att det kunde bli trångt. Vi tog oss igenom säkerhetskontrollen, en ganska smidig hantering då vi inte hade väskor som behövde genomsökas. Biljetter för tre dagar köptes och vi fick varsin pin att sätta på tröjan som signalerade att detta var vårat första besök. 

Detta var inte entrén till parken, för att komma dit måste vi först ta oss till andra sidan sjön. Lake Buena Vista kunde korsas antingen med båt eller med monorail runt. Vi valde det senare alternativet och någonstans här började jag återigen fundera över vart jag hamnat. Vilken enorm verksamhet att dra runt, båtar och en singelspåring transportväg. Vi blippade in oss i parken och klev rakt in i området “Main Street U.S.A” Gatan kantades med butiker och restauranger, det kändes som om vi landat i en annan tid. Vi vandrade Storgatan fram och kom så småningom fram till det välkända Slottet som på en höjd sträckte sina tinnar och torn mot den ännu relativt klarblåa himlen. Med kartan i näven pekade Petersson att vi skulle runda slottet i högervarv för att komma ut i Fantasyland. Där samsades flera sagor bredvid varandra i en palett av pastellfärger som aldrig tycktes ta slut. Tanken att vi skulle åka ett varv berg- och dalbana innan frukost slog oss men försvann nästan lika snabbt när vi såg att kön till Seven Dwarfs var 110 minuter lång. Mot Restaurangen i slottet där Skönheten och Odjuret hade dukat upp en protein- och sockerrik frukosttallrik. Stora balsalen var full av musik och människor när vi avslutade det enda som verkade nyttigt i målet – en skål med melonbitar. 


Vi studsade in i Dumbos Cirkus innan vi vända tillbaka för den första åkturen, en stillsam tågslinga in i Den lilla Sjöjungfruns magiska värld. I en snäckskalsformad vagn tog vi oss sakta genom de viktiga händelserna i filmen via rum fyllda av färger, musik och animatronics. Dessa mekaniska dockor som rör sig skänker en något olustig känsla tycker jag. Lite läskigt på något sätt hur allt bara är glatt och repetitivt. 

I Tomorrowland tog vi först en tur runt området i ett litet tåg avsett för just detta. En vänlig röst försklarade vilka delar av parken vi passerade samtidigt som vi gjorde mental anteckning av hur resten av närtiden skulle spenderas. Vi var in i Carousel of Progress där dessa animatronics återigen stod för huvuddelen. Sittandes i en rund teater snurrade vi till olika scener som gjorde nerslag i den amerikanska historien. Tidstypiska nymodigheter omtalades varmt. 

Klockan började bli eftermiddag när vi nådde Frontierland. Med Vilda Västerntema hade vi återigen hoppat till en annan tid. När vi vandrade runt på Tom Sawyer’s Island slog det mig återigen hur konstgjort allt var. Ingen sten var äkta, ingen planta stod någonstans utan att det fanns en tanke med placeringen. Köandet till Big Thunder gick genom en fiktiv gruvverksamhets lokaler med otrolig detaljrikedom och är det en sak som jag verkligen kommer komma ihåg så är det just denna känsla för detaljerna. Allt är konstgjort men detaljerna är så vältänkta att det är lätt att glömma att inget är på riktigt.

Regnet kom igång på riktigt innan vi kommit igenom kön så visst blev vi blöta i berg- och dalbanan. Under de stunder med något lättare nederbörd rörde vi oss mot en saloon för en sen lunch. Runt hörnet från restaurangen låg nästa område – Adventureland. Pirates of the Caribbean är den åktur som jag förstått blivit inspiration till de oräkneliga filmer med samma namn. Genom en piratborg med lika stor känsla för detaljer tog vi oss till en båttur där animatronics målade en romantiserad bild av dessa dåtidens kriminella. 

Det finns ännu en åktur som är otroligt känd. Med den följer en melodi som jag tror de flesta kan nynna med på. Jag pratar om It’s a small world där åkturen består av en båtfärd genom en värld av små dockor som rör sig. Melodislingans 16 takter repeteras oavbrutet och ett ord som ligger nära tillhands är bisarrt.  Jag möttes av så mycket rörelser och färger att det var svårt att ta in allt. 

Jag vet inte om upphovsmannen var göteborgare eller inte men båtturen i Djungeln var knappa kvarten av ordvitsar i rasande tempo. Vår guide sa i princip inget annat än “puns” medan hon styrde oss genom djupa djungler med mekaniska djur. Jag förstod inte alla men en övervägande majoritet. Hur enkelt det än kan låta så var det fantastiskt roligt. 

Vi tyckte så småningom att vi sett och gjort det vi ville med dagen och styrde därför hemåt. Vägen över sjön gick med båt denna gång, just för att vi skulle få testa det också. Knappt 90 minuter senare var vi tillbaka på hotellet där Petersson ville ha en öl. I hotellbaren möttes vi av den mycket karismatiske bartendern Shawn. Han serverade dryck och bjöd oss, och de andra vid disken – två killar och en tjej – på fler än ett skratt. Han pratade om att han var född på 60-talet, en helt annan tid än nu, hur han verkligen gillade Motown-musik och hur klena dagens ungdomar var jämfört med honom själv. Jag tror alla fem tunt hans bar hade en väldigt trevlig stund, för egen del tyckte jag det var härligt att prata med locals. Det går att säga mycket om amerikanare men en av de kvaliteter de besitter är en social förmåga och en dito öppenhet. De pratar med varandra när de köar till bussen, när de sitter på bussen, i trafiken eller på parkeringen, eller som nu i en bar där två svenskar sitter och försöker samla intrycken efter en dag som enkelt kan sammanfattas som “Bisarr”.