Idag var det dags att bryta upp från Orlando, platsen för våra äventyr i knappa veckan. Vi hade en Disneypark att besöka innan vi skulle styra kosan norrut och ta oss mot Jacksonville. Vi tömde hotellrummet på persedlar och stuvade desamma i bilen. Utcheckningen var smidigt behandlad av samma tjej som checkade in oss. Kändes inte som om hon kom ihåg oss.
När klockan slog nio steg vi in på EPCOT. Bilen stod på en parkering en bra bit bort, i solen – där skulle det bli varmt idag. Efter fyra dagar i parker har vi snappat upp ett par saker som gör besöket smidigare. Första anhalten var därför en Kiosk där vi kunde boka tid på attraktionerna. Systemet fungerar så att du får tre bokningar – du väljer en attraktion och ett fönster på en timme när du ska vara där – när de är genomförda får du en i taget vidare under dagen. FastPas kallar Disney det men konceptet finns inom flera kedjor. Med tre gjorda bokningar som sträckte sig från 10a till 3:40p kände vi oss redo. Timmen innan första stoppet styrde vi utefter vattnet. EPCOT är inte lika många åkattraktioner som de övriga vi besökt. Här ligger mer folkus överlag på lärande, upptäckter och framtiden. Vi gick förbi Universe of Energy, showen skulle starta strax och vara ungefär tre kvart – perfekt. Turen hostades av Ellen DeGeneres och Bill Nye The Science Guy, de bjöd oss på en ganska spektakulär föreställning, De var inte där personligen, de var video – men ändå coolt.
När vi kom fram till Spaceship Earth, vår första bokade åktur möttes vi av beskedet att den tillfälligt var trasig så istället satte vi av för att hitta något att äta. Runt den sjö som centralt skapar en naturlig cirkulationsplats finns Världsutställningen där miljöer typiska för ett antal länder byggts upp. I Frankrike hittade vi en restaurang som serverade varm mat. Croque Monsieur, ostfylld Croissant samt en fruktig parfait blev dagens första mål. Väldigt gott.
Vi vandrade högervarvet via Marocko, Japan till The American Adventure där en liveshow skulle börja precis. Vi bjöds in i en stor teater, högt i tak och med en riktigt bred scen. Animatronics berättade om den amerikanska historien och allt som landet lyckats med. Hela föreställningen var väldigt amerikansk med svulstig musik, flertalet amerikanska symboler som blandades med en ”titta så bra vi är” ton över slutsummeringen. Publiken verkade inte bestå av så många landsmän då applåden som földje när ljuset tändes var väldigt lam. Presentatören, som i detta läge informerade om var vi skulle gå ut, skrattade till när han enligt manus tackade för vår uppskattning.
Personalen som jobbade i länderna verkade genuina så när vi kom fram till Norge så var jag tvungen att prova en teori jag fått. Jag letade fram något att handla – det blev en Läckerolask till priset av 42 kr – och gick till kassan och började prata svenska med tjejen vid apparaten. Hon svarade på norska och jag kunde konstatera att Disney är noga med detaljer. Det fanns mycket att titta på och det var i slutet av vår bokade timme som vi anlände nästa attraktion; Nu hade Spaceship Earth öppnat igen. Det fanns absolut saker att göra i parken. Vi betade av både fantastiska flygturer i Soarin’ , en studie i hur vi påverkar vår värld, en kortfilmsfestival och räserbilsattraktionen TestTrack där vi sattes i ett fordon som efter ett par ”tester” accelererade ut på en bana med doserade kurvor till 65mph, motsvarande knappa 105 km/h. Jag hittade även en station på området med tema från världens bästa animerade serie, Phineas & Ferb.
Planen i övrigt för dagen var att lämna och styra norrut. Imorgon ska vi byta bil och lämna Florida, nu börjar fas 2 av resan som kommer att sträcka sig upp på östkusten. Vi sneddade till väg 441 innan vi svängde vidare till väg 19 som bland annat tog oss genom Ocala National Forrest. Tät vegetation stod nära den i princip sprikraka vägen. Vi hittade en mexikansk restaurang längs vägen där vi åt tacos. Känslan att åka nercabbat när kvällen kom och temperaturen landat i något svalare än tidigare var förvånandsvärt behaglig. Solen gick ner och vi närmade oss det lilla samhället Palatka. Vi använde bilens navigationssystem för att snabbt scanna av området efter vår Point of Interest: Boende. Vi såg ett Budget Inn och styrde där mot.
Motellet var på andra sidan skalan jämfört med boendet i Orlando eller Miami. Genom en liten nattlucka lyckades vi få tag på ett rum med parkeringsplats. Inrättningen följde de flesta regler för motellboende; AC som brummar i hörnet, avlångt rum med ett antal sängar, badrum längst bort. Vi kunde snabbt konstatera att alla lamporna fungerade och att badrummet tyävärr inte går att få renare utan att byta ut blandaren till duschen. På något sätt är det lite charmigt, så länge inget springer runt på golv eller väggar under natten.